Jag tänker såhär; När jag i övergången från aktiv beroende till nykter och drogfri beroende bor i ett hus där missbrukare placeras, då träffar jag en person som jobbar som vaktmästare där. Jag är mitt uppe i en påfrestande interferon-behandling, jag har min aktiva ex-kille som närmsta granne, stundtals är jag så frustrerad i allt vansinne och egentligen är jag rätt vilse i mig själv. Att det visar sig att denna vaktmästare också är en beroende-människa och genom att han erbjuder sig att ta med mig på na-möten börjar jag finna en gemenskap och går från att vara en instabil nykter beroende till tillfrisknande beroende, att jag börjar hitta mig själv och känna en tro på ett liv som nykter och drogfri, är inte det om något guds vilja med mig?!!
Mer lär komma och jag kanske inte kommer se det just när det sker, men jag ska försöka komma ihåg att där hela tiden finns en vilja med mig. Så länge jag inte följer min egen i de där jobbiga stunderna.
Ja, någon vilja med ens liv finns det ju! Vägledning är aldrig fel! Det behöver vi alla ibland!
SvaraRadera