En dikt

Fryser, svettas
Nattligt möte, heroin

Ögonlocken faller, livet tystnar
Själen lösgör sig
Vill bli fri
Fri från smärta, ångest och frustration

Blankt, borta

En knuff från ovan, skimrande ljus
Öppnar ögonen
Skakar, allt skakar
Tankar letar sig fram
Känslor blossar upp
Skriker, slår
Jagas, plågas
Vill inte, vill

/en dikt jag skrev i svenskan och som fick omdömet "Starkt! Mycket, mycket bra!"

Bättre att vara hetero?

Kände mig så ensam igår kväll. Tittade lite på körslaget och kände mig helt blödig. Jag är inte desperat efter någon, men jag tror väl inte människan är gjort för att leva ensam. Jag behöver också kärlek.
Det är också i de känslorna som tankar på alkoholen har en förmåga att dyka upp. Inte som i att dränka ensamheten, utan mer som i att det skulle generera sällskap. Att alla andra dricker, att det är lättare att träffa någon på krogen eller nån klubb. Igår kväll var också en sån stund där jag önska att jag inte är homosexuell. Jag inbillar mig att det skulle vara mycket lättare att träffa nån då. Gayvärlden är så ytlig dessutom. Jag tänker att det skulle vara f-n så mycket lättare att nån gång kunna bli en pappa. Det är så klart inte omöjligt nu heller, men jag är precis i början på min liv. Jag håller ju på att ordna upp och bygga ett liv nu när jag är 35+.
Ja, det känns lite stressigt, och ensamt ända in i själen (!) men nej, jag vill inte vara hetero, men ibland vill jag inte vara gay heller.. lite jobbigt sits.

Kallprata?

Onsdag. Tiden har så klart alltid gått i samma takt men nu känns det som den verkligen går fort Om drygt två månader är det jul och halva skolåret har då redan gått.
Jag vet inte hur många läxor jag haft såhär långt men det skulle vara kul att se hur många det blir på en termin. Jag hörde igår Jan Björklund (FP) uttala sig om att det behövs mer läxor i skolan. Kändes lite, stressande. Nu hörde jag i och för sig inte i vilka årsklasser det gällde.
Ja, lite småprat var det. Eller kallprat kanske man säger?

Jag håller på med en nertrappning av medicinen jag haft i cirka 19-20 månader, som jag tidigare skrivit, och jag tänker mig att för varje sänkning jag gör så släpper jag lös en bit av mig själv. För att ta hand om mig på bästa sätt har jag tagit hjälp av en psykolog och vi har nu träffats vid två tillfällen. Sist så pratade vi mycket om självförtroende, eftersom jag tycker att det är en av bitarna med mig själv som jag behöver jobba med. I det diskuterade vi också att kallprata. Att jag tycker jag har svårt för det. Verbalt, inte lika svårt i skrift. Vi pratade en del om hur livet sett ut, när jag växte upp och fram till nu (i korta drag). Hon återgav sen delar av det och jag hörde verkligen hur sjukt det faktiskt varit. Visst har jag förstått det, men att höra en annan berätta det kändes på ett sätt jag inte själv känt.

Skolan nästa!

Jag kommer alltid gör det

Jag har haft tankar på alkohol. Romantisering. Minnen som letat sig upp och tankar som att "jo, men jag kan kanske dricka", "min lever är inte sjuk längre, den hade klarat det", "jag vill kunna ha så roligt som de verkar ha". Sista dagarna har det varit en hel del pratande om alkohol och droger i och för sig, bland andra på skolan och det går inte alltid att komma ifrån.
Men en annan sak som hände ikväll får mig att tänka om. När jag var på gymmet nu sent ikväll så kom en securitasvakt för att kontrollera att det var behöriga som var där. Jag kände igen honom från tiden i mitt missbruket, vilket han också gjorde. Han har ringt på hos mig ett antal gånger i två tidigare lägenheter, jag har varit så påverkat och uppfört mig så fruktansvärt illa när han träffat på mig. Men han frågade hur det var med mig och sa gång på gång att han tyckte det var sån skillnad på mig nu, till det bättre. Han var uppriktigt nyfiken på hur livet såg ut nu och vad jag hade för planer. Han tog i hand när han gick och önska en trevlig helg. Då tänker jag att om jag skulle ta den där ölen, eller ett glas vin, jag vet att jag kommer gå rakt in i ett missbruk och efter bara nån vecka är allt precis som förut. Livet kommer rasera. Jag har gjort det förr och jag kommer alltid göra det.

I CAN..

Funderade härom dagen och tänkte att jag skulle vilja lägga all den energin jag just nu lägger på maten (hur jag äter, vad jag äter, att jag inte vill äta den osv) på studierna istället. Det skulle vara så skönt, och troligen göra pluggandet mer effektivt.
Jag var hos psykologen första gången i måndags. Hon använder sig både av KBT och psykodynamisk terapi och bad mig fundera på tills nästa gång (kommande måndag) vad jag skulle vilja att vi använder. Hm, det känns inte så lätt för mig att veta. Jag skulle också skriva ner saker jag vill jobba  med och göra en prioritering.
För någon dag sedan fick jag läsa inför en del personer, det var under 50 stycken, men mer än i en klass. Så nervös jag var, men så stolt jag kände mig efter. I nästa utmaning blir det 300+ och fritt från hjärtat!
..DO IT!