Translate

måndag 31 december 2012

Summering


Nu är detta året snart slut och 2013 tar sin början.
Under 2012 har jag haft både glädje och hemska, jobbiga stunder.
I Januari gjorde jag slut med min kille första gången, sen velade jag lite och gjorde slut definitivt när jag började mitt drogfria liv den 13 Mars. 20 dagar senare slutade jag röka. Den 23 Maj påbörjade jag en interferonbehandling för min lever, den tog 6 månader. Det var mycket illamående, hudproblem och en fruktansvärd trötthet. Efter ytterliggare 6 månader vet jag säkert om jag är frisk, men det verkar så.
De första 7 månaderna av mitt alkohol/drog- och nikotinfria liv bodde jag i en jourlägenhet i ett hus med missbrukare. Min närmsta granne var mitt ex. Det var fruktansvärda månader med mycket oväsen, bråk, haschdofter, påverkade människor, hot och rädsla. Det var också extremt mycket irritation och många tårar. Såhär i efterhand kan jag knappt förstå att jag klarade av allt, speciellt att fortsätta vara drogfri. Men sen den 1 September fick jag en annan tillfällig bostad, också via socialförvaltningen, med målet att slutligen få en mera fast lägenhet inne i samhället. Det blir mycket bussåkande nu, men gärna det egentligen bara för att slippa "knarkarhuset". Den 4 Juni var jag på semester i Danmark. Förvisso med andra från vuxenenheten på socialförvaltningen men det var riktigt trevligt och skönt med ett avbrott från allt det jobbiga där jag bodde. Jag minns att jag stod på baksidan av gården vi bodde på och bestämde för mig själv att när jag kommer hem ska jag börja gå på NA-möten. För ett antal år sedan hade jag varit på ett par stycken, men var inte "redo" för det då. Sen i Juli eller om det var början av Augusti så började jag gå på mötena igen, och har fortsatt med det. Jag vet att jag var fruktansvärt nervös för att träffa folk där, och är ibland nu med, men den 19 September bröt jag tystnaden och "delade" (alltså talade, delade med mig) för första gången. Ibland är det fortfarande riktigt svårt, men det känns ändå bättre. Den 27 November började jag arbete med anonyma narkomaners 12 steg. Jag vill mer än att "bara" vara drogfri. Jag vill lära mig leva på ett annat sätt än tidigare. Den 18 December träffade jag handläggare från försäkringskassan och arbetsförmedlingen för att så småningom börja arbetsträna. Det ska bli riktigt skönt att få en sysselsättning, även om jag är aningen nervös inför det med. Det blir en helt annan typ av rutiner och struktur. Jag hoppas också jag hittar något som jag tycker om, vilket är svårt att veta när jag aldrig haft ett riktigt arbete.
En viktig händelse som skett under 2012,  sen jag blev drogfri, är att kontakten med mitt ena syskon har blivit mycket bättre. Det betyder oerhört mycket för mig. Nu som drogfri är möjligheten att förbättra övriga relationer bättre.
Jag kan konstatera att det faktiskt hänt en del saker under detta år. Som sagt var det många jobbiga stunder, men nu när jag skriver ner det ser jag ju att det faktiskt är många väldigt bra saker med. Det är lätt att ibland glömma faktiskt. Så jag ser med spänning fram emot år 2013!
Trevlig nyårsafton och gott nytt år!

söndag 30 december 2012

All time high


Idag brände jag 1424 kalorier på gymmet, och det är all time high på en dag för mig!
60 minuter på crosstrainern, knappt 10 minuter på rodd och ca 30 minuter på löpbandet (powerwalk).
Eftersom jag just nu inte har så mycket annat för mig om dagarna så blir det mycket träning (fast självklart också för att jag vill och mår bra av det), i stort sett lite varje dag, fast jag har alltid i alla fall en vilodag. Jag får väl också inse att man lätt ersätter missbruk med nått annat och så är det väl lite med gymmet, dock ett bra "beroende".
Jag brukar skriva upp i almanackan hur många kalorier jag bränner per dag och nu ikväll skrev jag över det i ett block och per månad, sen i Februari. Jag såg att i Februari och Juni tränade jag rätt mycket mindre än de övriga månaderna. Sammanlagt blev det 98195 kalorier under de 11 månaderna. Sista dagen att finputsa resultatet är imorgon. Sen är det ju nytt år. Slår man ut antalet kalorier på 11 månader med cirka 330 dagar är det faktiskt bara cirka 297 kalorier per dag. Tänk då att man äter kanske 2000-2500 kalorier per dag. Sista tiden har jag säkert legat på 3000-3500 per dag. Jag måste lära mig hålla en bättre kost. Äta mindre på fasta tider och främst äta nyttigare livsmedel.
Jag kanske ska lova något på nyårsafton ändå, att förändra kosten?!. Fast jag tänker ändå försöka ändra kosten, fortsätta träna och ta hand om mig, så det behövs inte sägas i ett nyårslöfte.
I missbruket tränade jag verkligen inte på gym. Jo sista året hade jag gymkort på samma gym som jag är på nu, men det var ytters sällan jag var där. Då skötte jag heller inte kosten, fast åt andra hållet. Utom när jag tände av heroinet, då åt jag mängder av godis och speciellt då choklad. F-n vad skönt att den tiden ligger bakom mig!
Dags att återgå till Camilla Läckbergs Sjöjungfrun. Trevlig kväll!

lördag 29 december 2012

Dammsugare


Några dagar innan jul beställde jag en dammsugare från Net on net, 499 kronor kostade den och jag betalade via internetbanken. Jag hade en dammsugare som jag fått när jag fyllde år men behövde en ny som är tystare. Jag har en katt som är livrädd för den andra och hoppas denna ska bli bättre. Det kan ju tyckas löjligt att skriva om det, men för mig är det ändå en betydelsefull händelse. Igår mådde jag inte precis jättebra eftersom jag hade mycket tankar och minnen från missbrukstiden. Jag hade verkligen inte prioriterat en dammsugare då. Det hade ju varit två doser heroin istället, eller nått annat i drogväg. Så att jag köper en dammsugare för mina egna pengar, inte stjäler den eller köper den för pengar som har med droger/kriminalitet att göra, det gör gott i själen. Det är ett sundhetstecken att jag vill hålla rent i mitt hem, att jag bryr mig om sånt och att jag känner ansvar för mitt husdjur.
Idag känns det trotts allt bättre att vara drogfri!

fredag 28 december 2012

Ge upp eller kämpa på


Denna dag och delvis kväll har måendet varit käpp rätt åt helvete. Tankarna har snurrat runt och runt. Har ibland känt för att skita i allt. Att allt är och blir för mycket. Att jag inte orkar leva drogfritt.
Ibland blir jag så arg och besviken på mig själv. Jag uppsöker möjligheten att prata av mig, dela med mig, men gör det inte. Något inom mig hindrar. Det händer gång efter gång. Visst att jag är blyg och inte tycker att jag har något att berätta om som andra vill höra, men något kan jag väl få ur mig. Ibland är det så lätt att prata om saker och andra gånger är det som idag, helt tvärstopp.
Jag förstår dock lite av varför jag känt mig helt ur gängorna.
Mitt ex ringde mig tidigare idag. Förutom att han grät och sa att han älskade mig ännu, och att det kändes jobbigt och drog upp en massa, så berättade han att han blivit misshandlad och rånad igårkväll. Han hade varit hos en vän till honom och båda är missbrukare. Som missbrukare försätter man sig ibland i farliga situationer och vistas bland farliga människor oavsett man vill eller är medveten om det. Mycket riktigt var det drogrelaterat, en annan missbrukare som inte gillade att den andra sålde droger i byn. Klart att ex:et var förtvivlad rädd och ledsen efter en sån händelse, jag känner precis igen känslorna från när jag blivit misshandlad och vid några tillfällen också rånad. Allt detta ex:et berättade om drog upp tankar och känslor om vad jag själv råkat ut för under missbruket. Minns ett tillfälle när jag blev överfallen i min lägenhet. Jag satt i soffan och rökade och pratade med en "vän" brevid mig. Vi båda var påverkade av diverse droger och blev plötsligt osams om något. Då drog han upp ett basebollträ ur sin väska och jag blev slagen över axlarna och ryggen samtidigt som jag försöker springa bort. Fick fler slag över benen och knäna när jag försökte krypa undan. Jag minns att jag upplevde det som om jag var en fånge i mitt eget hem, med hög smärta, extrem rädsla och en skyhög panik.
Det är inte så konstigt att jag hade ett mindre bra mående idag med dessa påminnelser och minne. Att jag dessutom har så förbannat svårt att prata ibland gör det inte bättre. På ett sätt skäms jag också över att jag gått och mått dåligt, jag menar det var mitt ex som råkade illa ut nu och det är väl han som mår dåligt då. Fast samtidigt har jag rätt till mitt mående, jag har rätt till mina känslor.
Min tanke blev senare att jag tänker fortsätta leva drogfritt och kämpa på. Jag vill aldrig leva ett liv igen där jag skulle behöva ha ögon i nacken men ändå gå runt med en ständig rädsla.
Nu ska mister jag sova, nya tag imorgon! Godnatt!

onsdag 26 december 2012

Mellandagsrea

Jag ska på mellandagsrea med ena syskonet och sin sambo. Trevligt! Får se om vi behöver slå oss fram.
Hade en hemsk dröm inatt, drömde jag var aktiv i missbruket igen, så det var riktigt skönt att vakna nykter och drogfri! :)

måndag 24 december 2012

Julafton


Ja då är det jul, igen. Denna julen har jag varit nykter och drogfri och så vill jag fortsätta.
Minnena från förra julen och förra igen är rätt diffusa. För att inte tala om de ännu äldre. Där finns dock jular som jag varit nykter. Där är de då jag har varit väldigt liten och delvis på grund av droger inte minns särskilt bra. Och där är två jular som jag varit på behandling. Fast det är lättare att vara drogfri under en behandling än ute i riktiga livet.
Under lång tid har jag haft dåliga känslor inför julen. Har inte sett fram emot den över huvudtaget utan mer sett det som något fruktansvärt jobbigt. Det de handlar om är ju alla känslor. Jag kan inte säga exakt vad det är, för det är så mycket. Det handlar också om skam. Skam inför vad jag gjort mot mig själv och speciellt vad jag gjort mot andra. Bara jag tänker på det blir jag tårögd. Men denna julen har varit annorlunda. Jag såg fram emot julen med lite spänning och har faktiskt också haft det trevligt.
Med ett leende på läpparna konstaterar jag att jag haft en nykter och drogfri jul, såhär långt. Det värmer gott att tänka tanken och liksom känna det. Det ger en känsla av spänning till vad som ska komma, för på nått sätt ligger livet framför mig.
God Jul!

lördag 22 december 2012

Försöka förändras

Antalet narkotikarelaterade dödsfall är årligen runt 400 personer. Studier visar att heroinister har 20 gångers överdödlighet. Jag är glad att jag inte är en siffra i den statistiken.
Min dag har varit okej. Nånstans mitt-i-mellan. Tror inte alla kan vara med ett mående på topp. Men majoriteten av dom är inte längre nere i botten. Jag försöker jobba med mig själv. Jag går i samtal med en sjuksköterska på Laro-mottagningen, där vi pratar om bland annat känslor och vardagssituationer. Jag har också börjar arbeta med NA:s (anonyma narkomaner) 12 steg. Jag avslutade precis ett samtal med min sponsor inom NA, där vi gick igenom det sista av steg 1. Stegen ger en ett nytt sätt att leva efter och eftersom min erfarenhet har visat mig att jag inte kunnat leva drogfritt är det precis vad jag behöver. Jag vill dessutom mer än att "bara" leva drogfritt, jag vill bli en bättre människa. Jag jobbar med mig själv genom att försöka utsätta mig för saker/situationer som känns jobbiga, fast behöver bli bättre på det. Samtidigt har jag inte bråttom, det är bättre saker och ting tar tid men blir bra.
Tror att alla människor skulle må bra av att ibland stanna upp och titta igenom hur man är som person. Man kanske upptäcker att man vill utvecklas, förändras, bli bättre, bli mer av något och mindre av annat.

Trevlig kväll!

fredag 21 december 2012

Vid busshållsplatsen

Jag har haft en bra dag igår då vi i familjen firade julen ihop.
Ett nyktert trevlig firande men jag var lite orolig över hur det skulle bli när vi var samlade alla. Tyvärr är det så att jag känner inte riktigt känner min mamma och två av syskonen, samt syskonbarnen. Men det gick bra.
Under dagen hjälpte jag till med maten och sen tog jag rollen som tomte och delade ut klapparna. Efter ris á la maltan somnade jag till i soffan.

På busshållplatsen när jag skulle åka hem idag står en kvinna med sitt barn. Hon tar upp mobilen och ringer. Då hör jag tydligt hur hon bestämmer träff med en person för att köpa droger. Jag känner exakt igen snacket och orden för hur man beställer heroin. Hon ville köpa två rör och frågade efter verktyg. Det är alltså 0,2 gram heroin och sprutor. Kan låta lite men det kan va tillräckligt för en överdos beroende på person och tillfälle. Dotter måste varit runt 12-13 år och säkert inte helt oförstående. Hon måste ju också se hur sin mamma förändras. Mitt illamående blev intensivare och jag ville bara skrika åt henne "vad fan gör du, när du har din dotter med dig?" Jag kände verkligen avsky. Då började jag också tänka på mig själv och hur jag varit när jag var aktiv i missbruket. Jag vet att jag många gånger tagit droger och/eller varit påverkad i närheten av barn. Jag minns tillfällen när jag glömt både droger och använda och oanvända sprutor där personer och även barn vistats. Jag minns att jag varit slav under heroinet, helt och hållet styrd av skiten. Jag minns att jag förra julen var påverkad av heroin, och amfetamin, när familjen firarade tillsammans. Jag minns att jag varit ett precis lika stort svin som kvinnan jag stod intill. Den avsky jag kände för vad hon gjorde, förstår jag att andra måste ha kännt över mig och vad jag gjorde. Situationen kändes verkligen hemsk. Hemskt var också att jag trotts det fick sug efter heroin. Intensiva tankar på känslan av att ta heroin. Fast egentligen är det avsaknaden av känslor. Har man svårt att hantera känslor är det kanske inte så konstigt att man fastnar för heroin. Heroinet gör mig nämligen totalt känslolös.  
Strax därpå kom bussen och jag gick på. Läste lite i en bok jag fick av ena syskonet, "Bara för idag" och senare försvann suget. Men jag känner mig ledsen över vad kvinnan gör mot speciellt sin dotter. Samtidigt är jag stolt över att jag lämnat det livet. Stolt över att jag tacklar livet utan droger. Stolt över att jag låter mig känna alla olika sorters känslor.

Strax ska jag iväg och gymma och resten av dagen ska jag bara mysa hemma.
Trevlig fredag!

onsdag 19 december 2012

En dröm


Hade en hemsk dröm. Kändes som att jag var nånstans mellan sömn och vakenhet.
Kort sagt så drömde jag att jag hade börjat droga igen och försökte dölja det. Sen råkade ut för en olycka och mitt ena ben blev förstört så jag blev invaliserad. Jag fortsatte droga och till slut förstod alla i familjen vad jag gjorde. Jag var inte välkommen nånstans utan drog runt på stan och sov ute.
Det här kunde varit verklighet så jag är glad att jag vaknade ur drömmen sen.

Jag ska strax till gymmet, sen ett möte, och senare ska jag och ena syskonet handla maten till julfirandet imorgon :)
Trevlig Onsdag!

måndag 17 december 2012

Minnen

Fick skjuts till bussen nu ikväll när jag skulle hem.
Under tiden kom minnen från dagarna innan förra julen. Polisen gjorde ett tillslag mot min lägenhet, 3 patruller och sammanlagt 6 poliser. Dom hittade inget men missade en del istället. Eftersom jag var fruktansvärt påverkad togs jag med för provtagning på sjukhuset. En läkare som träffade mig där tvångsinlade mig direkt. Nästa dag på morgonen träffade jag en ny läkare. Jag var lite klarare i huvudet och läkaren frågade om mig bakgrund och hur mitt missbruk såg ut. Jag berättade inte riktigt hur illa det var men tydligen förstod han för han sa rätt snabbt att jag kommer sätta ett LVM på dig. Lagen om Vård av Missbrukare. Jag började gråta där jag satt på sängen, la huvudet i händerna och fick fram att "snälla gör inte det, jag ska snart träffa min familj". Efter en stund gav han med sig och remitterade mig istället till beroendemottagningen. Om jag inte kom dit på avtalad tid skulle LVM:et sättas omedelbart. Nån timme senare var jag påväg hem och väl där gick jag direkt på drogerna polisen missat.
Såhär i efterhand kan jag inte förstå hur jag har kunnat bära på allt detta. Snacka om känslomässigt jobbiga händelser. Jag vill inte kunna förstå att det där varit jag, men beroendesjukdommen gjorde mig verkligen till en annan person, samtidigt som det var jag. Ibland mår jag så dåligt över att jag döljt allt detta, utsatt mig själv och andra för allt lidande.
Desstu lyckligare är jag över min situation och mående idag! Jag ber alla om förlåtelse och försöker förlåta mig själv också.

Nu ska jag mysa med katten :)

lördag 15 december 2012

Mår fint ikväll


Lördag kväll och här ska det mysas!
Hade en mys-kväll igår med. Mitt ena syskon var här och vi kollade en väldigt snurrig film med Noomi Rapace . Hm, ett dygn senare och jag minns inte vad den hette!
Googla och hittade den nu, Babycall.
Fick en jättefin present som grattis till mina 9 månader som drogfri. Tack :)
Efter att ha tryckt i min en massa onyttigt igår så blev det ett långt pass på gymmet idag. Först 10 minuter cykel, sen 10 minuter roddmaskin, sen 60 minuter power walk och avslutade med 35 minuter på crosstrainern. Brände 1361 kalorier.
Väl hemma igen så har jag tänt en massa levande ljus och ska äta lite kycklingsallad. Senare ska jag kolla Så mycket bättre och troligen ha popcorn till det :)

Läste igenom texten och slogs av att f-n vad skönt med en sån här dag. Inte behöva jaga pengar till droger, göra kriminella handlingar. Sitta i nån trappuppgång eller på en smutsig toalett och injecera heroin.
F-n så skönt det är att va drogfri. Jag mår fint ikväll!

fredag 14 december 2012

Fundering


Så var det Fredag igen. Tiden går fort.
Idag ska jag gymma och gå på möte. Efteråt kommer ena syskonet hit och vi ska kolla film, och äta lite onyttigt :)
Jag pratade med min sponsor i NA igår kväll. Det gick förvånansvärt lätt. Jag har, som jag skrivit tidigare, alltid sett mig som en blyg och lite tillbakadragen person som inte tar så mycket social kontakt. Men jag får nog börja ifrågasätta det för jag märker ju hur bra det går. Samtidigt så finns en känsla i mig som säger att nä men jag håller mig till mig själv och har inget behov av andra. Men så kan ju inte någon människa egentligen vilja ha det. Ingen kan må bra av isolation. Kanske har missbruket format mig till lite av en enstöring. Visst, det lilla jag minns av att vara barn var att jag var jag blyg. Men missbruket måste självklart gjort sitt också.
Jag är i alla fall väldigt glad och stolt att jag bryter det mönstret, att jag försöker ta kontakt och att det går väldigt bra när jag gör det.

Trevlig Fredag!

torsdag 13 december 2012

Julklappar


Snart är julen här och vem tycker inte om att få julklappar? Det gör väl alla. Men det är minst lika kul att ge julklappar. Fast min ekonomi är inte så rolig. Den består av ca 3800 kronor efter hyran och av det går 960 kronor till pendelkort. Pendelkortet behöver jag för att jag bor lite utanför orten, jag behövder det för att åka till LARO-mottagningen och för att gå på na-möten.
Jag var inne i stan idag och tittade efter julklappar och visst finns det mycket jag skulle vilja köpa, men det mesta kostar en del.
Missbruket har fört med sig stora skulder. Jag har skulder hos en hel del inkassoföretag och hos kronofogden. Sammanlagt rör det sig om ca 700´000 kronor. När jag varit påverkad har jag inte precis tänkt klart utan helt enkelt inte brytt mig om konsekvenser.
Så småningom ska jag försöka få en skuldsanering. Det finns nog ingen chans att jag kan betala allt annars. Bara räntorna på alla olika skulder blir en hel del. Innan en skuldsanering kan bli aktuell måste det gått två år där man inte dragit på sig några nya skulder. Dessutom ska man ha betalat så mycket som möjligt på de man har. Har för mig att reglerna är sånna. Men nu som nykter försöker jag tänka en gång extra innan jag tar beslut, även ekonomiska.
Fast jag ska nog komma på julklappar. Allt behöver inte kosta så mycket. Det finns second hand och man kan ge tjänster :) Sen handlar ju julen om att umgås och ha mysigt med :)

onsdag 12 december 2012

9 månader


Idag firar jag 9 månader som drogfri.

Mitt nya liv började den 12:e Mars -12. 20 dagar efter det slutade jag också röka cigaretter.
246 dagar som jag inte använt några droger.
246 dagar som jag kanske skulle satt mellan 1 och 10 sprutor i armen, varje dag.
246 dagar som jag kunde dött.
Tänker man summan pengar jag lagt på droger, ja det är oerhört mycket. Men det är också oerhört mycket lidande, både för mig och för många andra.
Så idag glädjs jag åt mina 9 månader som drogfri, men minns samtidigt det förflutna för att inte upprepa det.


tisdag 11 december 2012

Gamla vänner


Jag skulle gå på ett na-möte nu ikväll och tar då bussen via Centralen. Förr så var jag där väldigt mycket. Träffade "vänner", köpte- sålde- och tog droger, och många gånger var jag där för att hålla mig varm. Suttit på bänkar och hållit mig vaken. Somna jag så blev jag utskickad av vakterna. Så kom jag då till centralen och skulle byta till nästa buss. En av de första personer jag ser är en av de jag köpte heroin av förr. Illamåendet jag redan har blir lite värre. Jag tänker att jag går en bit så jag inte är inom synhåll. Idag då jag inte känner mig helt i form vill jag inte träffa honom. Gick en bit men där står tre gamla "vänner" till. -"Fan!" tänker jag och går snabbt vidare. Plötsigt så kommer en av de personer jag köpte mycket amfetamin av förr gående mot mig, så jag vänder hastigt om igen.
Precis i den stunden ringer mitt ena syskon. Vi pratar lite och jag berättar om kort om de gamla "vännerna". Jag känner att jag inte är helt med i samtalet men blir ändå lugnare. Koncentrationen på personerna minskar och efter en stund kommer bussen jag ska med.
Än en gång höll jag mig ifrån de personerna. Ibland har jag träffat på några av dom och även sagt hej (och sen skyndat förbi). Men när jag inte mår helt okej vill jag verkligen inte träffa nån av dom. Då kan jag bli rädd att jag kanske gör något dumt.
Jag har inte många vänner nu men de få jag har är riktiga vänner och de andra klarar jag mig bra utan.

Jag ska alldeles strax sova, så önskar eventuella läsare godnatt!

måndag 10 december 2012

Överdos


Jag hade druckit alkohol för att dämpa abstinens från heroinet. Jag hade inga pengar att köpa mer.
Som vanligt började jag "organisera". Jag fick tag i ett antal personer som ville köpa amfetamin. Fick pengarna av dom och begav mig till bussen. Jag tyckte det var skitbra att det var jag som ordnade drogerna till folk omkring mig. Dels så kände jag mig viktig och behövd men det gav mig också pengar till heroin. Jag köpte billigt och sålde dyrare.
Steg på bussen, klockan var runt 18.
Resan var hemsk. Så många gånger jag åkte fram och tillbaka för att hämta amfetamin och heroin. Ibland med väldigt mycket droger. Nog för att få mig inlåst i fängelse ett bra tag. Som sagt, resan var hemsk. Kändes som det tog en evighet trots att det bara rörde sig om cirka 30 minuter. Jag frös som om det vore minusgrader, samtidigt som jag svettades som om det var högsommar. Hade svårt att tänka på annat än fixen jag skulle slå i mig. Gick av bussen och snabbt dit där en "vän" väntade på mig. Han ville inte stå öppet och ta heroinet så vi gick till Max (hamburgerrestaurangen). Vi gick direkt till toaletterna. Jag satte mig på toalettstolen och han stod upp. Han började ta fram grejerna och jag sa åt han att jag behövde få i mig  fixen fort för jag var sjuk. Sa också att jag inte hade några egna "verktyg" (sprutor). Men han ville själv ta först, eftersom vi fick dela på hans "verktyg". Han kokar sin fix rätt snabbt och tog den. I samma sked hade han också gjort en till mig. Jag vet inte riktigt hur mycket heroin han har lagt i, men bryr mig inte just då. Jag tänker att snälla bara låt mig få skiten i mig så jag slipper känna. Snabbt drar jag upp fixen och trycker in den i armvecket. Det tog bara ett par sekunder att få i mig allt. Jag minns att jag började känna effekten av heroinet. Skakningarna började lägga sig och ett par sekunder senare blir synfälltet lite suddigt. Jag känner ett jättestort lugn. En värme sprider sig i kroppen samtidigt som ett illamående väller upp inom mig. Jag ler idiotiskt med hela ansiktet och sträcker fram sprutan mot vasken för att börja rengöra den...

Borta, tomt, svart.......

Öppnar ögonen inne i en bil, det är skakar och går fort. Jag ligger på en brits i en ambulans och kvinnan bredvid mig säger att jag tagit en överdos heroin. Sen blir det svart och tomt igen. Nästa gång jag vaknar ligger jag i en sjukhussäng på intensiven eller om det är akutmedicinen. Jag minns att jag får en injektion (den tredje fick jag veta i efterhand). Efter en stund börjar synfältet klarna allt mer. Jag känner mig grumlig i huvudet och har ett fruktansvärt illamående. Jag vill bara därifrån. Sen börjar jag förstå vad som hänt. "Jag har tagit en överdos". Tårar börja komma och jag känner mig som i ett förvirringstillstånd, som troligen var lite av en chock. Frågar personalen där om vad klockan är, och den är ca 19 på kvällen. Tänker att om jag kan ta mig härifrån nu så hinner jag få tag i nytt heroin. av samma person som innan. Men det är inte tal om det för personalen. Efter hand som tiden går börjar jag känna mig klarare och klarare i huvudet. Illamåendet ligger där hela tiden dock. När klockan börjar närma sig kl 00 ringer min mobil. Av alla människor är det min mamma som ringer mig. Jag reser mig upp från sängen och tänker "vad vill hon, vad ska jag säga om hon frågar hur jag mår?". Svarar på samtalet men säger absolut inget om var jag är eller vad som hänt, istället när hon frågar hur jag mår säger jag "bara bra". Efter en stund blir illamåendet för stort och jag säger åt henne att vänta, varpå jag spyr flera gånger. Jag säger inget och hon verkar inte ha förstått vad som hänt. Anledningen att hon ringer är att hon undrar om jag kan hjälpa till att röja i förrådet. Varför ringa om det vid kl 00 tänker jag? Efter samtalet har jag verkligen bestämt mig för att lämna sjukhuset och bryr mig inte om  vad personalen säger. Jag får tag på min halvbror och ber han hämta mig för att skjutsa mig hem. När han kommer undrar han vad jag gör på sjukhuset och jag svarar undvikande "ja mådde illa". Han undrar såklart men börjar köra och plötsligt jag att "du jag måste inom en vän". Jag tror han visste om att jag missbruka då. Men han ställde inte så många frågor utan körde till "vännen". Jag gick ur bilen och knackade på fönstret till lägenheten. "Vännen" öppnade och jag gick in.
Jag glömde bort min halvbror som skulle köra mig,
jag glömde bort att jag kom från sjukhuset,
jag glömde bort att jag varit så nära döden,
jag glömde bort att jag faktiskt levde,
jag glömde bort alla i min familj,
jag glömde allt och gick rakt in i skiten igen...

Tårar, tårar och mer tårar!
Jag kan ibland inte förstå att det där var jag. Att jag uppenbarligen inte värdesatte något i livet, utan riskerade döden i var och varannan spruta.
Jag blir ibland förbannad på mig själv när jag känner ångest inför livet, när jag varit så nära döden flera gånger. Men jag är så lycklig, så jävla tacksam, över den drogfrihet jag har idag. Den är verkligen ingen självklarhet och därför måste jag ibland påminna mig om stunder som denna händelsen.
Jag vill aldrig tillbaka till det livet så jag fortsätter kämpa! På Onsdag är det 9 månader som nykter!

söndag 9 december 2012

Strax sova

Som rubriken säger så ska jag alldeles strax sova.
Denna Söndag har varit ännu en drogfri dag, som jag spenderat med att tvätta och städa. Mediterade en stund också.
Imorgon ska jag på en så kallad Vårdplanering på LARO-mottagningen. Det är en uppföljning man gör var tredje måndan. Bland annat så kollar man av så att mål uppnåtts och sätter upp nya. Det ska bli spännande.
Så nu måste jag sova så jag har krafter till mötet :)
Godnatt!

lördag 8 december 2012

En jobbig stund


Lördagen har varit okej, en stund på kvällen var dock jobbig.
Dagen började med en sen frukost och sen tog jag bussen till gymmet. Brände 906 kalorier. Efter gymmet var jag inom Citygross och köpte bl.a kattmynta. Väl hemma så gav jag katten lite och hon blev helt galen. Kul att se henne leka och mår bra. Ett tag tyckte jag hon mest kröp under täcket/en filt och sov hela dagarna, så jag har fixat en massa leksaker för att aktivera henne. Samtidigt är ju inne-katter ett djur som kan sova väldigt mycket per dygn.
Sen lagade jag mat. Även idag en enkel rätt: stekt blodkorv, lingon och rårivna morötter. Gott! Efter maten tittade jag på Så mycket bättre. Till det drack jag varm choklad och åt fruktsallad. Också gott!

Angående den jobbiga stunden ikväll;
Har under en tid tänkt mycket på ena syskonet. Hen hade ju uttryckt att hen kände sig utanför. Så jag tog tag i saken och skrev till hen på facebook. Kanske fegt att skriva, men så gjorde jag.
Jag skrev varför jag inte längre hälsar på. Pga allt festande där.
Var och varannan dag har det kommit bilder på facebook med hen och hen's ena barn, festande ihop. Jag skrev jag inte tycker det känns sunt. Att jag inte skulle vilja festa med min pappa som varit alkoholist och sen lägga ut bilder på det. Jag skrev att jag är rädd att gå dit för att jag inte vill hamn i en situation med en massa alkohol och ibland andra missbrukare där. Att jag inte vill riskera min drogfrihet.
Jag hoppas hen kunde ta till sig vad jag skrev, och att jag faktiskt inte ville något ont. Jag skrev också att jag är väldigt ledsen att jag själv många gånger varit där påverkad av diverse droger. Inför både hen och hen's barn. Jag borde kanske utvecklat och förklarat att jag faktiskt har förändrats, och att jag känner att jag inte riktigt vet hur vi ska umgås längre, eftersom det mest varit med alkohol och andra droger. Såsätt så känner vi inte varann så bra längre.
Jag fick inget svar på brevet..

Missbruk förstör verkligen så fruktansvärt mycket.
Mina minne från det livet plågar mig ofta. Dagligen. Jag hoppas jag på något sätt kan "betala tillbaka" nångång. På sätt och vis gör jag det nu också genom att ha, och fortsätta, förändras.
Det är dock inte lätt att förlåta sig själv.

Godnatt!

fredag 7 december 2012

Mår inte så bra ikväll



Till att börja med så har jag inte följt något schema idag, vilket gör att jag känner mig helt "ur gängorna".
Jag behöver verkligen mina rutiner. Dom är inte så många men kanske än så viktigare då.
Hela dagen har bara varit slö och seg, inte fått gjort något. Dessutom har jag kännt mig frusen och rätt trött. Jag har också haft en hemsk värk i kroppen, som jag sätter i samband med träningen. Utöver det har jag nu senare på kvällen haft huvudvärk och mått illa. Till slut kräktes jag. Kanske har jag blivit sjuk?!
Till imorgon har jag ännu inte lagt upp några planer, men jag bör göra det, annars riskerar jag ännu en dag som inte riktigt känns bra.

Kollade min facebook-sida nu för en stund sen.
Jag om någon ska väl inte gnälla på folk som super. Men när det handlar om familjen är det jobbigt och gör ont. Var och varannan dag läggs det ut bilder på diverse fester hemma hos ena syskonet. Bilder på syskonet med sitt barn och barnets vänner som tillsammans sitter och "festar". Detta syskon som känner sig utanför oss andra syskon. Detta syskon som vet att vi två andra syskon är nyktra beroende.
Hallå? Det finns ingen anledning till det då?
Samtidigt tänker jag att när jag varit aktiv i missbruk så har jag inte tänkt klart. Man måste först själv förstå att man har ett problem och sen själv vilja göra något åt det. Jag hoppas den tiden kommer för det syskonet också, och även för dess ena barn. Jag tycker så synd om speciellt det andra och yngsta barnet. Ingen ska behöva växa upp med missbrukande föräldrar.

Jag sitter och kollar X-factor men favoriterna Malcom och J.E.M är ju inte kvar så då jag lägger min röst på Awa. Tror hon har bäst chans att göra karriär sen.
Efter programmet ska mister jag sova!

torsdag 6 december 2012

Ännu en bra dag


I morse kom jag upp lite tidigare än jag gjort de sista dagarna och det var skönt. Visst det är ju inte dumt att sova länge heller, men för mycket av dagen försvinner och jag kommer in i fel dygnsrytm.

Tänk, idag är ännu en dag då jag är DROGFRI.
Ibland kan jag inte riktigt förstå det. Nu när jag sitter här och tar in ordet, drogfri, blir jag full av tårar. Både av glädje men också av sorg. Det är så mycket jag gjort, mot familj, vänner, andra och allmänhet, som plågar mig. Jag försöker "betala tillbaks", genom att bli en bättre människa. Den andra känslan, glädjen, ja den är så stor när jag faktiskt känner efter. Att jag faktiskt lyckats lämnat det livet och att jag kommit en bit på vägen i mitt nya liv. Men "bara" det, JAG ÄR DROGFRI!

Efter frukosten tvekade jag lite på vad jag skulle göra idag. Jag glömde göra en dagsplanering i gårkväll. Men träna brukar jag göra på förmiddagarna så det tänkte jag göra. Men så började jag fundera på att gå på ett na-möte på kvällen. Fast då tänkte jag att nä, latheten kommer säkert övertala mig så jag avstår i sista stund så då är det bättre att ta mötet som är vid lunch. Jag har en bra bit att åka till mötena och brukar känna mig rätt trött på kvällen, så därav att latheten övertalar mig ibland.
Jag packade träningsväskan och tog bussen. På bussen funderade jag på om jag skulle hoppa över mötet och bara ta träningen. Men nä, det var det vanliga motståndet som kommer när något innefattar sociala kontakter. Så jag satt kvar på bussen och var sen framme ett par minuter innan mötet skulle börja.
I möteslokalen fanns bara en person. Smått nervös som jag alltid är när jag träffar nya människor gick jag in och hälsade på honom. Vi kom överrens om att ifall det bara var vi som kom så hoppar vi över de vanliga mötesrutinerna och bara pratar en stund. Sagt och gjort, och 45 minuter senare så gick vi. Jag kände mig riktigt glad när jag gick. Jag hade ett inre lugn och ett leende på läpparna. Jag kände mig så stolt över att ha suttit och pratat med en okänd människa i 45 minuter. Om väldigt privata saker dessutom. Jag betraktar mig som rätt blyg och försiktig, inte den som pratar så mycket. Så det var riktigt skönt att känna att jag klara av en social sak som denna.
Från mötet tog jag bussen tillbaka och gick av vid gymmet. Jag tog det lite lugnare idag än vad jag brukar och det behövdes. Det kommer ju dessutom ett nytt tillfälle att träna imorgon!
Efter gymmet var jag och handlade lite, sen stod jag i kylan och väntade på buss hem.
Väl hemma lagade jag mat. Kan säga att jag som kan äta konstant var riktigt vrålhungrig. Det blev ingen lyxmåltid utan något som gick snabbt och lätt; köttbullar & potatismos.

Nu sitter jag hemma i soffan, lyssnar på katten som börjat mjaua så smått (äntligen) och väntar på Debatt på Svt. Konstaterar att detta varit ännu en bra dag som drogfri.

tisdag 4 december 2012

En lång dag


Precis tittat på sena nyhetssändningen med väderprognosen och vintern har verkligen kommit.
Många surar och svär över snön men jag tycker om den. Den lyser upp vintermörkret.
Dagen har varit bra men smått uttråkad och rätt lång.
Var och tränade i förmiddags, 60 minuter på crosstrainern. 1013 kalorier blev det.
Annars har jag mest tagit det lugnt hemma. Läst, surfat, läst lite till, fixat mat och myst med katten. Promenerade till affären också ja, skulle ha Julmust men det fanns ingen light.
Längtar efter att ha en fast sysselsättning om dagarna. Det blir långa dagar som det är nu. Mycket tid och mycket tankar. Är man en grubblare är det inte en bra kombination. Fast jag tränar i stort sett varje dag, i alla fall något litet, och sen går jag ju på en del na-möten. Så då går där lite tid till det ju.
Precis klickat runt på en del bloggar och det finns en hel del intressant men nu känner jag mig rätt trött och ska gå och sova.
Natti natti!

måndag 3 december 2012

En bra dag


Dagen har varit bra känner jag!
Sov underbart gott och hade egentligen  kunna ligga kvar ett par timmar till. Men gick ändå upp relativt sent, klockan 9.
Först fick katten mat och sen började jag morgonen med frukost, en kopp te och Nyhetsmorgon på 4:an.

Nyheter, samhällsfrågor och politik intresserar  mig.
Intresset starta år 1999-2000 när jag blivit dömd till kontraktsvård på ett behandlingshem som hette Håkansgården. Jag hade suttit häktad i 28 dagar. Misstänkt (och skyldig såklart) för narkotikabrott, stöld, vapenbrott, försök till varusmuggling, misshandel, brott mot knivlagen. Minns inte om det var mer, men det är ju verkligen mer än tillräckligt! Jag blev som sagt dömd till kontraktsvård, så kallad paragraf 34, i 12 månader. Behandlingen kändes som den gick väldigt bra. Jag gick på psykoanalys två gånger i veckan. På det stället hade man ingen möjlighet att studera eller ha nån praktik, istället hade man olika ansvarsområden på själva hemmet. Jag minns att jag tog på mig flera. Bl.a att sköta trädgården och poolen. Jag hjälpte till mycket med handling, matlagningen och städning. När 12 månader började närma sig sitt slut kände jag att jag inte riktigt var "färdigbehandlad" och ansökte därför om 6 månaders förlängning, vilket jag blev beviljad. Under de sammanlagt 18 månaderna jag var där höll jag min drogfri.
På den tiden, i viss mån även nu,  vaknade jag väldigt tidigt och den ända som var vaken och uppe då var verksamhetschefen. Han satte sig alltid klockan 06 för att titta på Nyhetsmorgon och det var då mitt intresse för nyheter, samhällsfrågor och politik började.
Efter den behandlingen höll jag mig tyvärr inte helt drogfri speciellt länge. Kort sagt så började det med mycket festande, sedan kom dåligt mående och kort därefter var ett fullskaligt missbruk ett faktum.

Efter frukosten ringde jag min sponsor i NA.
Jag hade skjutit på det och kände att ringer jag inte nu blir det inte av idag heller. När vi väl pratade gick samtalet dock förvånansvärt lätt så det ska jag försöka ta med mig till nästa gång. Vi pratade lite allmänt och sen om hur mitt mående varit lite till och från de sista dagarna. Han kände igen det från början av sin tid som drogfri och det var skönt att höra hur han gjorde för att ta sig igenom det. Jag berättade att jag håller på att arbeta med boken stegarbetsguiden och jag frågade också om en fråga där som jag inte riktigt förstod. Annars så fick jag beröm och medhåll och det var ett bra samtal.

Efter samtalet sydde jag några tröjor. Inte hela tröjor alltså, jag sydde lite där sömmarna gått upp. Sen begav jag mig till LARO-mottagningen för drogtest och att hämta medicin. Det blev inget samtal där idag då min kontakt var ledig. Därefter var jag på infektionsmottagningen och lämnade blodprov. Inte kul att få en grov tappningskanyl i armvecket men det gick ända bra. Förhoppningsvis är värdena också bra.
Väl färdig med alla prov mötte jag upp ena syskonet och vi åkte till gymmet. Tog det rätt lugnt där idag. Blir säkert tid för mer gymmande imorgon ändå så. Efter gym blev det mat och sen ett möte. Ett bra na-möte tyckte jag.

Men nu är jag hemma igen och myser till "Jenny Strömstedt", som är ett samhällsprogram på 4:an.
När det är slut ska jag, efter att faktiskt ha haft en riktigt bra dag, sova!

lördag 1 december 2012

Bra början


Har haft en jättebra helg såhär långt.
Igår, fredag, åkte jag och träffa ena syskonet. Först gymmade vi, sen slog vi på stort och köpte pizza och lite godis till senare. Pizzan var inplanerad sen tidigare och jag har gymmat som en galning för att "tjäna in" till den. Till pizzan kollade vi film (Misterioso) och sen X-factor. Tyckte hellre Benny eller Isak skulle åkt ut. Av dom som är kvar håller jag nu på Awa. Med tanke på hur ung hon är och redan sjunger så bra bör framtiden va ljus för henne, som artist. Jaja.
Sen idag på förmiddagen kollade vi en ny film (Submarino) till frukosten. Vi fick spola framåt ibland för dom visade lite väl mycket och ingående av intravenöst heroinmissbruk. Blev lite tungt! Sen var vi på Ikea en sväng och avslutade med gymmet.

Nu är jag hemma och myser med katten. Tänt en massa ljus och kollar på Så mycket bättre.
Tror jag ska ta en stund med min bok sen, stegarbetsguider. Jag tror arbetet med den har väckt mycket känslor. Jag har ju haft ett par dagar då det varit väldigt mycket känslor. Känslor som jag inte riktigt kunnat identifiera mer än att dom varit tunga och jobbiga att hantera. Men jag vill ändå fortsätta för jag vet att jag kommer komma genom detta som en starkare människa.

Imorgon tänkte jag ringa min sponsor. Jag behöver bli bättre på det. Börja bygga upp en bra kontakt. Flera utav de jobbiga dagarna har jag i efterhand undrat varför jag inte tänkt på att ringa honom och prata om det istället. Men eftersom det samtidigt är en ny person så känns det lite jobbigt. "Vad ska jag säga, hur ska jag ska det.." Men om vi bara börjar prata allmänt så kommer det bli lättare till nångång när det är nått jobbigare.

Idag den 1 December är det World Aids Day, så mina ljus brinner också för de som är drabbade, speciellt de två jag känner.

Nu ska jag fortsätta må bra och fortsätta ha en mysig kväll!