Ännu en bra dag

I morse kom jag upp lite tidigare än jag gjort de sista dagarna och det var skönt. Visst det är ju inte dumt att sova länge heller, men för mycket av dagen försvinner och jag kommer in i fel dygnsrytm.

Tänk, idag är ännu en dag då jag är DROGFRI.
Ibland kan jag inte riktigt förstå det. Nu när jag sitter här och tar in ordet, drogfri, blir jag full av tårar. Både av glädje men också av sorg. Det är så mycket jag gjort, mot familj, vänner, andra och allmänhet, som plågar mig. Jag försöker "betala tillbaks", genom att bli en bättre människa. Den andra känslan, glädjen, ja den är så stor när jag faktiskt känner efter. Att jag faktiskt lyckats lämnat det livet och att jag kommit en bit på vägen i mitt nya liv. Men "bara" det, JAG ÄR DROGFRI!

Efter frukosten tvekade jag lite på vad jag skulle göra idag. Jag glömde göra en dagsplanering i gårkväll. Men träna brukar jag göra på förmiddagarna så det tänkte jag göra. Men så började jag fundera på att gå på ett na-möte på kvällen. Fast då tänkte jag att nä, latheten kommer säkert övertala mig så jag avstår i sista stund så då är det bättre att ta mötet som är vid lunch. Jag har en bra bit att åka till mötena och brukar känna mig rätt trött på kvällen, så därav att latheten övertalar mig ibland.
Jag packade träningsväskan och tog bussen. På bussen funderade jag på om jag skulle hoppa över mötet och bara ta träningen. Men nä, det var det vanliga motståndet som kommer när något innefattar sociala kontakter. Så jag satt kvar på bussen och var sen framme ett par minuter innan mötet skulle börja.
I möteslokalen fanns bara en person. Smått nervös som jag alltid är när jag träffar nya människor gick jag in och hälsade på honom. Vi kom överrens om att ifall det bara var vi som kom så hoppar vi över de vanliga mötesrutinerna och bara pratar en stund. Sagt och gjort, och 45 minuter senare så gick vi. Jag kände mig riktigt glad när jag gick. Jag hade ett inre lugn och ett leende på läpparna. Jag kände mig så stolt över att ha suttit och pratat med en okänd människa i 45 minuter. Om väldigt privata saker dessutom. Jag betraktar mig som rätt blyg och försiktig, inte den som pratar så mycket. Så det var riktigt skönt att känna att jag klara av en social sak som denna.
Från mötet tog jag bussen tillbaka och gick av vid gymmet. Jag tog det lite lugnare idag än vad jag brukar och det behövdes. Det kommer ju dessutom ett nytt tillfälle att träna imorgon!
Efter gymmet var jag och handlade lite, sen stod jag i kylan och väntade på buss hem.
Väl hemma lagade jag mat. Kan säga att jag som kan äta konstant var riktigt vrålhungrig. Det blev ingen lyxmåltid utan något som gick snabbt och lätt; köttbullar & potatismos.

Nu sitter jag hemma i soffan, lyssnar på katten som börjat mjaua så smått (äntligen) och väntar på Debatt på Svt. Konstaterar att detta varit ännu en bra dag som drogfri.