Vid busshållsplatsen

Jag har haft en bra dag igår då vi i familjen firade julen ihop.
Ett nyktert trevlig firande men jag var lite orolig över hur det skulle bli när vi var samlade alla. Tyvärr är det så att jag känner inte riktigt känner min mamma och två av syskonen, samt syskonbarnen. Men det gick bra.
Under dagen hjälpte jag till med maten och sen tog jag rollen som tomte och delade ut klapparna. Efter ris á la maltan somnade jag till i soffan.

På busshållplatsen när jag skulle åka hem idag står en kvinna med sitt barn. Hon tar upp mobilen och ringer. Då hör jag tydligt hur hon bestämmer träff med en person för att köpa droger. Jag känner exakt igen snacket och orden för hur man beställer heroin. Hon ville köpa två rör och frågade efter verktyg. Det är alltså 0,2 gram heroin och sprutor. Kan låta lite men det kan va tillräckligt för en överdos beroende på person och tillfälle. Dotter måste varit runt 12-13 år och säkert inte helt oförstående. Hon måste ju också se hur sin mamma förändras. Mitt illamående blev intensivare och jag ville bara skrika åt henne "vad fan gör du, när du har din dotter med dig?" Jag kände verkligen avsky. Då började jag också tänka på mig själv och hur jag varit när jag var aktiv i missbruket. Jag vet att jag många gånger tagit droger och/eller varit påverkad i närheten av barn. Jag minns tillfällen när jag glömt både droger och använda och oanvända sprutor där personer och även barn vistats. Jag minns att jag varit slav under heroinet, helt och hållet styrd av skiten. Jag minns att jag förra julen var påverkad av heroin, och amfetamin, när familjen firarade tillsammans. Jag minns att jag varit ett precis lika stort svin som kvinnan jag stod intill. Den avsky jag kände för vad hon gjorde, förstår jag att andra måste ha kännt över mig och vad jag gjorde. Situationen kändes verkligen hemsk. Hemskt var också att jag trotts det fick sug efter heroin. Intensiva tankar på känslan av att ta heroin. Fast egentligen är det avsaknaden av känslor. Har man svårt att hantera känslor är det kanske inte så konstigt att man fastnar för heroin. Heroinet gör mig nämligen totalt känslolös.  
Strax därpå kom bussen och jag gick på. Läste lite i en bok jag fick av ena syskonet, "Bara för idag" och senare försvann suget. Men jag känner mig ledsen över vad kvinnan gör mot speciellt sin dotter. Samtidigt är jag stolt över att jag lämnat det livet. Stolt över att jag tacklar livet utan droger. Stolt över att jag låter mig känna alla olika sorters känslor.

Strax ska jag iväg och gymma och resten av dagen ska jag bara mysa hemma.
Trevlig fredag!