Minnen

Fick skjuts till bussen nu ikväll när jag skulle hem.
Under tiden kom minnen från dagarna innan förra julen. Polisen gjorde ett tillslag mot min lägenhet, 3 patruller och sammanlagt 6 poliser. Dom hittade inget men missade en del istället. Eftersom jag var fruktansvärt påverkad togs jag med för provtagning på sjukhuset. En läkare som träffade mig där tvångsinlade mig direkt. Nästa dag på morgonen träffade jag en ny läkare. Jag var lite klarare i huvudet och läkaren frågade om mig bakgrund och hur mitt missbruk såg ut. Jag berättade inte riktigt hur illa det var men tydligen förstod han för han sa rätt snabbt att jag kommer sätta ett LVM på dig. Lagen om Vård av Missbrukare. Jag började gråta där jag satt på sängen, la huvudet i händerna och fick fram att "snälla gör inte det, jag ska snart träffa min familj". Efter en stund gav han med sig och remitterade mig istället till beroendemottagningen. Om jag inte kom dit på avtalad tid skulle LVM:et sättas omedelbart. Nån timme senare var jag påväg hem och väl där gick jag direkt på drogerna polisen missat.
Såhär i efterhand kan jag inte förstå hur jag har kunnat bära på allt detta. Snacka om känslomässigt jobbiga händelser. Jag vill inte kunna förstå att det där varit jag, men beroendesjukdommen gjorde mig verkligen till en annan person, samtidigt som det var jag. Ibland mår jag så dåligt över att jag döljt allt detta, utsatt mig själv och andra för allt lidande.
Desstu lyckligare är jag över min situation och mående idag! Jag ber alla om förlåtelse och försöker förlåta mig själv också.

Nu ska jag mysa med katten :)