Translate

torsdag 30 januari 2014

Lexbase

 Jag känner mig som en röd prick.


Företaget Lexbas, en online-databas, gör det möjligt att söka efter personer via personnummer, namn och adresser för att se om de förekommer i domstolshandlingar. Dessa laddar man då ner mot en mindre kostnad.

Problem med Lexbase


Problemen är att även vittnens och målsägandes fullständiga uppgifter finns med.
Man kan ju fråga sig om människor kommer känna sig så trygga med att vittna i rättegångar efter det här? Förvisso är alla sådana här handlingar offentliga och går att begära ut från domstolarna, men nu blir det i en helt annan omfattning - och på bara ett par sekunder.
En annan grupp människor som får sina fullständiga uppgifter uthängda är våldtäktsoffer. Som om det inte krävts fruktansvärt mycket mod och kraft för att bearbeta sig genom traumat och rättegången, så plötsligt kan alla se vad hon/han råkat ut för? Exakt allt som hände, ord för ord.
När man söker på adresser kommer röda prickar upp - de betyder att här finns det dömda personer. Problemet är att det är adressen den dömde hade vid tiden för domen och därför kan det bo andra människor där nu. Man utsätter alltså dess personer för en fara.
Även personer med skyddade uppgifter har blivit uthängda.
Jag själv är en röd prick hos Lexbase eftersom jag är dömd för flertalet brott som jag begått. Jag skäms oerhört för de brotten och ångrar så innerligt vad jag gjort. Det är snart två år sedan sista domen och varje dag jobbar jag på att vara en bättre människa. Först och främst genom att inte använda några droger, inklusive alkohol och nikotin, men också genom att utbilda mig för att sedan kunna betala tillbaka till samhället genom skatteintäkter och med min profession. Jag tror inte det i alla lägen är bra att hänga ut personer så som Lexbas gör. Jag tror snarare det är väldigt farligt, dels mot berörda personer men också mot samhället som sådant. Ett samhälle som mer och mer kommer bygga på rädsla.

Försvarar inte


Jag skriver inte detta för att försvara alla som är dömda. Jag kan förstå att man i olika situationer vill och behöver veta utdrag från belastningsregister och liknande. Men att systematiskt lämna ut uppgifter om precis allt och alla, ord för ord, kan skada mer än göra nytta. Inte minst för alla målsägande, vittnen och personer som visat sig vara oskyliga.

söndag 26 januari 2014

BMI

Jag vägde mig för några dagar sedan och låg ungefär där jag trott. Så kollade jag mitt BMI nu precis och fick nästan en chock. 28,7. Det låter ju riktigt mycket. Enligt sidan där jag räknade ut BMI:et skulle jag behöva gå ner 11,7 kilo för att komma ner på normalvikt. Men muskelmassa, benstomme och liknande måste ju spela in också, så att köpa det BMI:et rakt av ska jag nog inte. Men visst, jag vill gärna gå ner 10-12 kilo. Men när jag börjar tänka att jag måste gå ner minst 10 kilo fungerar det inte. Då gör jag en planering för flera månader framåt och för mig är det en dag i taget som gäller. Först och främst är det viktigaste att bara för idag ska jag inte använda socker. Genom det mår jag bättre och effekten blir tids nog en viktminskning.
Det är blir både "bara för idag" och planering. Beslutet Bara för Idag handlar om det känslomässiga, att bara för idag ska jag inte agera på känslorna.

tisdag 21 januari 2014

Ett steg tillbaka

Så känns det - så är det.
Jag tror det gick ungefär två veckor utan extra socker (i form av godis-choklad-läsk-sötningsmedel osv) men sen gjorde jag ett idiotiskt avsteg. Jag tyckte jag kunde få äta bara något litet, att jag minsann kunde köpa lite choklad och mysa med på kvällen, ta hand om mig själv.. yeeeah right! Nu är det 5:e dagen som jag skyfflat in socker i olika former. Direkt efter, och faktiskt under tiden med, är det ångest och ånger.
Psykologen jag går hos sa "du kanske inte ska vara så hård mot dig själv och börja med att bara äta godis varannan dag". Hm, ändå har jag förklarat allt eller inget-problematiken.
Positivt i det hela är att leverproverna jag tog för en tid sedan såg bra ut. Nackdelen är att hjärnan direkt tänker "jaja, men då är det inte så farligt ju".
Gud, ske DIN vilja, inte min.

fredag 17 januari 2014

Snö & slask

Jag måste säga att jag gillar snön, den lyser upp och ger en slags mysterisk intryck.
Men så finns det något som kallas slask; blött, halt och irriterande slask.
Fast så är det väl, "man" kan inte både äta kakan och behålla den?

måndag 6 januari 2014

Skolstart 2014

Yeeees!
Ja faktiskt YES, det ska bli rätt skönt att börja skolan igen.
Äntligen fasta rutiner igen.
Lära mig en massor av nya saker och träffa klasskompisarna. 
Får se om det känns som "yes" efter nån vecka med en massa läxor :)

torsdag 2 januari 2014

En dag i taget

Jag sitter här med blandade känslor. Jag vill kunna ta en dag i taget, rent känslomässigt. Att inte agera på mina känslor. Att låta bli kolhydrater bara för idag. Igår gjorde jag det. Eller ja, strax innan jag skulle sova åt jag för många fikon.
Låter löjligt va? Vad är väl några fikon för mycket? Men det handlar inte om fikon. Det handlar om oro för leverprov imorgon, som egentligen är en konsekvens av det jag nu kan kalla fikonen - kalorierna - sockret! Och det handlar främst om sjukdomen Beroende. En sjukdom som sitter i hjärnan skulle jag vilja säga.
Jag såg min sponsor idag, jag hälsade på honom och tänkte att jag skulle behöva prata med honom, sen var han borta.. precis samma är sjukdomen, det går inte bara tänka att jag ska.. då försvinner det förbi innan jag ens förstått.
Jag vill, gud vad jag vill kunna leva en endaste j*vla dag i taget. Eller åtminstone en timme.

Gud, ge mig sinnesro.. snälla?!