Jag sitter här med blandade känslor. Jag vill kunna ta en dag i taget, rent känslomässigt. Att inte agera på mina känslor. Att låta bli kolhydrater bara för idag. Igår gjorde jag det. Eller ja, strax innan jag skulle sova åt jag för många fikon.
Låter löjligt va? Vad är väl några fikon för mycket? Men det handlar inte om fikon. Det handlar om oro för leverprov imorgon, som egentligen är en konsekvens av det jag nu kan kalla fikonen - kalorierna - sockret! Och det handlar främst om sjukdomen Beroende. En sjukdom som sitter i hjärnan skulle jag vilja säga.
Jag såg min sponsor idag, jag hälsade på honom och tänkte att jag skulle behöva prata med honom, sen var han borta.. precis samma är sjukdomen, det går inte bara tänka att jag ska.. då försvinner det förbi innan jag ens förstått.
Jag vill, gud vad jag vill kunna leva en endaste j*vla dag i taget. Eller åtminstone en timme.
Gud, ge mig sinnesro.. snälla?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar