Summering

Nu är detta året snart slut och 2013 tar sin början.
Under 2012 har jag haft både glädje och hemska, jobbiga stunder.
I Januari gjorde jag slut med min kille första gången, sen velade jag lite och gjorde slut definitivt när jag började mitt drogfria liv den 13 Mars. 20 dagar senare slutade jag röka. Den 23 Maj påbörjade jag en interferonbehandling för min lever, den tog 6 månader. Det var mycket illamående, hudproblem och en fruktansvärd trötthet. Efter ytterliggare 6 månader vet jag säkert om jag är frisk, men det verkar så.
De första 7 månaderna av mitt alkohol/drog- och nikotinfria liv bodde jag i en jourlägenhet i ett hus med missbrukare. Min närmsta granne var mitt ex. Det var fruktansvärda månader med mycket oväsen, bråk, haschdofter, påverkade människor, hot och rädsla. Det var också extremt mycket irritation och många tårar. Såhär i efterhand kan jag knappt förstå att jag klarade av allt, speciellt att fortsätta vara drogfri. Men sen den 1 September fick jag en annan tillfällig bostad, också via socialförvaltningen, med målet att slutligen få en mera fast lägenhet inne i samhället. Det blir mycket bussåkande nu, men gärna det egentligen bara för att slippa "knarkarhuset". Den 4 Juni var jag på semester i Danmark. Förvisso med andra från vuxenenheten på socialförvaltningen men det var riktigt trevligt och skönt med ett avbrott från allt det jobbiga där jag bodde. Jag minns att jag stod på baksidan av gården vi bodde på och bestämde för mig själv att när jag kommer hem ska jag börja gå på NA-möten. För ett antal år sedan hade jag varit på ett par stycken, men var inte "redo" för det då. Sen i Juli eller om det var början av Augusti så började jag gå på mötena igen, och har fortsatt med det. Jag vet att jag var fruktansvärt nervös för att träffa folk där, och är ibland nu med, men den 19 September bröt jag tystnaden och "delade" (alltså talade, delade med mig) för första gången. Ibland är det fortfarande riktigt svårt, men det känns ändå bättre. Den 27 November började jag arbete med anonyma narkomaners 12 steg. Jag vill mer än att "bara" vara drogfri. Jag vill lära mig leva på ett annat sätt än tidigare. Den 18 December träffade jag handläggare från försäkringskassan och arbetsförmedlingen för att så småningom börja arbetsträna. Det ska bli riktigt skönt att få en sysselsättning, även om jag är aningen nervös inför det med. Det blir en helt annan typ av rutiner och struktur. Jag hoppas också jag hittar något som jag tycker om, vilket är svårt att veta när jag aldrig haft ett riktigt arbete.
En viktig händelse som skett under 2012,  sen jag blev drogfri, är att kontakten med mitt ena syskon har blivit mycket bättre. Det betyder oerhört mycket för mig. Nu som drogfri är möjligheten att förbättra övriga relationer bättre.
Jag kan konstatera att det faktiskt hänt en del saker under detta år. Som sagt var det många jobbiga stunder, men nu när jag skriver ner det ser jag ju att det faktiskt är många väldigt bra saker med. Det är lätt att ibland glömma faktiskt. Så jag ser med spänning fram emot år 2013!
Trevlig nyårsafton och gott nytt år!

All time high

Idag brände jag 1424 kalorier på gymmet, och det är all time high på en dag för mig!
60 minuter på crosstrainern, knappt 10 minuter på rodd och ca 30 minuter på löpbandet (powerwalk).
Eftersom jag just nu inte har så mycket annat för mig om dagarna så blir det mycket träning (fast självklart också för att jag vill och mår bra av det), i stort sett lite varje dag, fast jag har alltid i alla fall en vilodag. Jag får väl också inse att man lätt ersätter missbruk med nått annat och så är det väl lite med gymmet, dock ett bra "beroende".
Jag brukar skriva upp i almanackan hur många kalorier jag bränner per dag och nu ikväll skrev jag över det i ett block och per månad, sen i Februari. Jag såg att i Februari och Juni tränade jag rätt mycket mindre än de övriga månaderna. Sammanlagt blev det 98195 kalorier under de 11 månaderna. Sista dagen att finputsa resultatet är imorgon. Sen är det ju nytt år. Slår man ut antalet kalorier på 11 månader med cirka 330 dagar är det faktiskt bara cirka 297 kalorier per dag. Tänk då att man äter kanske 2000-2500 kalorier per dag. Sista tiden har jag säkert legat på 3000-3500 per dag. Jag måste lära mig hålla en bättre kost. Äta mindre på fasta tider och främst äta nyttigare livsmedel.
Jag kanske ska lova något på nyårsafton ändå, att förändra kosten?!. Fast jag tänker ändå försöka ändra kosten, fortsätta träna och ta hand om mig, så det behövs inte sägas i ett nyårslöfte.
I missbruket tränade jag verkligen inte på gym. Jo sista året hade jag gymkort på samma gym som jag är på nu, men det var ytters sällan jag var där. Då skötte jag heller inte kosten, fast åt andra hållet. Utom när jag tände av heroinet, då åt jag mängder av godis och speciellt då choklad. F-n vad skönt att den tiden ligger bakom mig!
Dags att återgå till Camilla Läckbergs Sjöjungfrun. Trevlig kväll!

Dammsugare

Några dagar innan jul beställde jag en dammsugare från Net on net, 499 kronor kostade den och jag betalade via internetbanken. Jag hade en dammsugare som jag fått när jag fyllde år men behövde en ny som är tystare. Jag har en katt som är livrädd för den andra och hoppas denna ska bli bättre. Det kan ju tyckas löjligt att skriva om det, men för mig är det ändå en betydelsefull händelse. Igår mådde jag inte precis jättebra eftersom jag hade mycket tankar och minnen från missbrukstiden. Jag hade verkligen inte prioriterat en dammsugare då. Det hade ju varit två doser heroin istället, eller nått annat i drogväg. Så att jag köper en dammsugare för mina egna pengar, inte stjäler den eller köper den för pengar som har med droger/kriminalitet att göra, det gör gott i själen. Det är ett sundhetstecken att jag vill hålla rent i mitt hem, att jag bryr mig om sånt och att jag känner ansvar för mitt husdjur.
Idag känns det trotts allt bättre att vara drogfri!

Ge upp eller kämpa på

Denna dag och delvis kväll har måendet varit käpp rätt åt helvete. Tankarna har snurrat runt och runt. Har ibland känt för att skita i allt. Att allt är och blir för mycket. Att jag inte orkar leva drogfritt.
Ibland blir jag så arg och besviken på mig själv. Jag uppsöker möjligheten att prata av mig, dela med mig, men gör det inte. Något inom mig hindrar. Det händer gång efter gång. Visst att jag är blyg och inte tycker att jag har något att berätta om som andra vill höra, men något kan jag väl få ur mig. Ibland är det så lätt att prata om saker och andra gånger är det som idag, helt tvärstopp.
Jag förstår dock lite av varför jag känt mig helt ur gängorna.
Mitt ex ringde mig tidigare idag. Förutom att han grät och sa att han älskade mig ännu, och att det kändes jobbigt och drog upp en massa, så berättade han att han blivit misshandlad och rånad igårkväll. Han hade varit hos en vän till honom och båda är missbrukare. Som missbrukare försätter man sig ibland i farliga situationer och vistas bland farliga människor oavsett man vill eller är medveten om det. Mycket riktigt var det drogrelaterat, en annan missbrukare som inte gillade att den andra sålde droger i byn. Klart att ex:et var förtvivlad rädd och ledsen efter en sån händelse, jag känner precis igen känslorna från när jag blivit misshandlad och vid några tillfällen också rånad. Allt detta ex:et berättade om drog upp tankar och känslor om vad jag själv råkat ut för under missbruket. Minns ett tillfälle när jag blev överfallen i min lägenhet. Jag satt i soffan och rökade och pratade med en "vän" brevid mig. Vi båda var påverkade av diverse droger och blev plötsligt osams om något. Då drog han upp ett basebollträ ur sin väska och jag blev slagen över axlarna och ryggen samtidigt som jag försöker springa bort. Fick fler slag över benen och knäna när jag försökte krypa undan. Jag minns att jag upplevde det som om jag var en fånge i mitt eget hem, med hög smärta, extrem rädsla och en skyhög panik.
Det är inte så konstigt att jag hade ett mindre bra mående idag med dessa påminnelser och minne. Att jag dessutom har så förbannat svårt att prata ibland gör det inte bättre. På ett sätt skäms jag också över att jag gått och mått dåligt, jag menar det var mitt ex som råkade illa ut nu och det är väl han som mår dåligt då. Fast samtidigt har jag rätt till mitt mående, jag har rätt till mina känslor.
Min tanke blev senare att jag tänker fortsätta leva drogfritt och kämpa på. Jag vill aldrig leva ett liv igen där jag skulle behöva ha ögon i nacken men ändå gå runt med en ständig rädsla.
Nu ska mister jag sova, nya tag imorgon! Godnatt!

Mellandagsrea

Jag ska på mellandagsrea med ena syskonet och sin sambo. Trevligt! Får se om vi behöver slå oss fram.
Hade en hemsk dröm inatt, drömde jag var aktiv i missbruket igen, så det var riktigt skönt att vakna nykter och drogfri! :)

Julafton

Ja då är det jul, igen. Denna julen har jag varit nykter och drogfri och så vill jag fortsätta.
Minnena från förra julen och förra igen är rätt diffusa. För att inte tala om de ännu äldre. Där finns dock jular som jag varit nykter. Där är de då jag har varit väldigt liten och delvis på grund av droger inte minns särskilt bra. Och där är två jular som jag varit på behandling. Fast det är lättare att vara drogfri under en behandling än ute i riktiga livet.
Under lång tid har jag haft dåliga känslor inför julen. Har inte sett fram emot den över huvudtaget utan mer sett det som något fruktansvärt jobbigt. Det de handlar om är ju alla känslor. Jag kan inte säga exakt vad det är, för det är så mycket. Det handlar också om skam. Skam inför vad jag gjort mot mig själv och speciellt vad jag gjort mot andra. Bara jag tänker på det blir jag tårögd. Men denna julen har varit annorlunda. Jag såg fram emot julen med lite spänning och har faktiskt också haft det trevligt.
Med ett leende på läpparna konstaterar jag att jag haft en nykter och drogfri jul, såhär långt. Det värmer gott att tänka tanken och liksom känna det. Det ger en känsla av spänning till vad som ska komma, för på nått sätt ligger livet framför mig.
God Jul!

Försöka förändras

Antalet narkotikarelaterade dödsfall är årligen runt 400 personer. Studier visar att heroinister har 20 gångers överdödlighet. Jag är glad att jag inte är en siffra i den statistiken.
Min dag har varit okej. Nånstans mitt-i-mellan. Tror inte alla kan vara med ett mående på topp. Men majoriteten av dom är inte längre nere i botten. Jag försöker jobba med mig själv. Jag går i samtal med en sjuksköterska på Laro-mottagningen, där vi pratar om bland annat känslor och vardagssituationer. Jag har också börjar arbeta med NA:s (anonyma narkomaner) 12 steg. Jag avslutade precis ett samtal med min sponsor inom NA, där vi gick igenom det sista av steg 1. Stegen ger en ett nytt sätt att leva efter och eftersom min erfarenhet har visat mig att jag inte kunnat leva drogfritt är det precis vad jag behöver. Jag vill dessutom mer än att "bara" leva drogfritt, jag vill bli en bättre människa. Jag jobbar med mig själv genom att försöka utsätta mig för saker/situationer som känns jobbiga, fast behöver bli bättre på det. Samtidigt har jag inte bråttom, det är bättre saker och ting tar tid men blir bra.
Tror att alla människor skulle må bra av att ibland stanna upp och titta igenom hur man är som person. Man kanske upptäcker att man vill utvecklas, förändras, bli bättre, bli mer av något och mindre av annat.

Trevlig kväll!

Vid busshållsplatsen

Jag har haft en bra dag igår då vi i familjen firade julen ihop.
Ett nyktert trevlig firande men jag var lite orolig över hur det skulle bli när vi var samlade alla. Tyvärr är det så att jag känner inte riktigt känner min mamma och två av syskonen, samt syskonbarnen. Men det gick bra.
Under dagen hjälpte jag till med maten och sen tog jag rollen som tomte och delade ut klapparna. Efter ris á la maltan somnade jag till i soffan.

På busshållplatsen när jag skulle åka hem idag står en kvinna med sitt barn. Hon tar upp mobilen och ringer. Då hör jag tydligt hur hon bestämmer träff med en person för att köpa droger. Jag känner exakt igen snacket och orden för hur man beställer heroin. Hon ville köpa två rör och frågade efter verktyg. Det är alltså 0,2 gram heroin och sprutor. Kan låta lite men det kan va tillräckligt för en överdos beroende på person och tillfälle. Dotter måste varit runt 12-13 år och säkert inte helt oförstående. Hon måste ju också se hur sin mamma förändras. Mitt illamående blev intensivare och jag ville bara skrika åt henne "vad fan gör du, när du har din dotter med dig?" Jag kände verkligen avsky. Då började jag också tänka på mig själv och hur jag varit när jag var aktiv i missbruket. Jag vet att jag många gånger tagit droger och/eller varit påverkad i närheten av barn. Jag minns tillfällen när jag glömt både droger och använda och oanvända sprutor där personer och även barn vistats. Jag minns att jag varit slav under heroinet, helt och hållet styrd av skiten. Jag minns att jag förra julen var påverkad av heroin, och amfetamin, när familjen firarade tillsammans. Jag minns att jag varit ett precis lika stort svin som kvinnan jag stod intill. Den avsky jag kände för vad hon gjorde, förstår jag att andra måste ha kännt över mig och vad jag gjorde. Situationen kändes verkligen hemsk. Hemskt var också att jag trotts det fick sug efter heroin. Intensiva tankar på känslan av att ta heroin. Fast egentligen är det avsaknaden av känslor. Har man svårt att hantera känslor är det kanske inte så konstigt att man fastnar för heroin. Heroinet gör mig nämligen totalt känslolös.  
Strax därpå kom bussen och jag gick på. Läste lite i en bok jag fick av ena syskonet, "Bara för idag" och senare försvann suget. Men jag känner mig ledsen över vad kvinnan gör mot speciellt sin dotter. Samtidigt är jag stolt över att jag lämnat det livet. Stolt över att jag tacklar livet utan droger. Stolt över att jag låter mig känna alla olika sorters känslor.

Strax ska jag iväg och gymma och resten av dagen ska jag bara mysa hemma.
Trevlig fredag!

En dröm

Hade en hemsk dröm. Kändes som att jag var nånstans mellan sömn och vakenhet.
Kort sagt så drömde jag att jag hade börjat droga igen och försökte dölja det. Sen råkade ut för en olycka och mitt ena ben blev förstört så jag blev invaliserad. Jag fortsatte droga och till slut förstod alla i familjen vad jag gjorde. Jag var inte välkommen nånstans utan drog runt på stan och sov ute.
Det här kunde varit verklighet så jag är glad att jag vaknade ur drömmen sen.

Jag ska strax till gymmet, sen ett möte, och senare ska jag och ena syskonet handla maten till julfirandet imorgon :)
Trevlig Onsdag!

Minnen

Fick skjuts till bussen nu ikväll när jag skulle hem.
Under tiden kom minnen från dagarna innan förra julen. Polisen gjorde ett tillslag mot min lägenhet, 3 patruller och sammanlagt 6 poliser. Dom hittade inget men missade en del istället. Eftersom jag var fruktansvärt påverkad togs jag med för provtagning på sjukhuset. En läkare som träffade mig där tvångsinlade mig direkt. Nästa dag på morgonen träffade jag en ny läkare. Jag var lite klarare i huvudet och läkaren frågade om mig bakgrund och hur mitt missbruk såg ut. Jag berättade inte riktigt hur illa det var men tydligen förstod han för han sa rätt snabbt att jag kommer sätta ett LVM på dig. Lagen om Vård av Missbrukare. Jag började gråta där jag satt på sängen, la huvudet i händerna och fick fram att "snälla gör inte det, jag ska snart träffa min familj". Efter en stund gav han med sig och remitterade mig istället till beroendemottagningen. Om jag inte kom dit på avtalad tid skulle LVM:et sättas omedelbart. Nån timme senare var jag påväg hem och väl där gick jag direkt på drogerna polisen missat.
Såhär i efterhand kan jag inte förstå hur jag har kunnat bära på allt detta. Snacka om känslomässigt jobbiga händelser. Jag vill inte kunna förstå att det där varit jag, men beroendesjukdommen gjorde mig verkligen till en annan person, samtidigt som det var jag. Ibland mår jag så dåligt över att jag döljt allt detta, utsatt mig själv och andra för allt lidande.
Desstu lyckligare är jag över min situation och mående idag! Jag ber alla om förlåtelse och försöker förlåta mig själv också.

Nu ska jag mysa med katten :)

Mår fint ikväll

Lördag kväll och här ska det mysas!
Hade en mys-kväll igår med. Mitt ena syskon var här och vi kollade en väldigt snurrig film med Noomi Rapace . Hm, ett dygn senare och jag minns inte vad den hette!
Googla och hittade den nu, Babycall.
Fick en jättefin present som grattis till mina 9 månader som drogfri. Tack :)
Efter att ha tryckt i min en massa onyttigt igår så blev det ett långt pass på gymmet idag. Först 10 minuter cykel, sen 10 minuter roddmaskin, sen 60 minuter power walk och avslutade med 35 minuter på crosstrainern. Brände 1361 kalorier.
Väl hemma igen så har jag tänt en massa levande ljus och ska äta lite kycklingsallad. Senare ska jag kolla Så mycket bättre och troligen ha popcorn till det :)

Läste igenom texten och slogs av att f-n vad skönt med en sån här dag. Inte behöva jaga pengar till droger, göra kriminella handlingar. Sitta i nån trappuppgång eller på en smutsig toalett och injecera heroin.
F-n så skönt det är att va drogfri. Jag mår fint ikväll!

Fundering

Så var det Fredag igen. Tiden går fort.
Idag ska jag gymma och gå på möte. Efteråt kommer ena syskonet hit och vi ska kolla film, och äta lite onyttigt :)
Jag pratade med min sponsor i NA igår kväll. Det gick förvånansvärt lätt. Jag har, som jag skrivit tidigare, alltid sett mig som en blyg och lite tillbakadragen person som inte tar så mycket social kontakt. Men jag får nog börja ifrågasätta det för jag märker ju hur bra det går. Samtidigt så finns en känsla i mig som säger att nä men jag håller mig till mig själv och har inget behov av andra. Men så kan ju inte någon människa egentligen vilja ha det. Ingen kan må bra av isolation. Kanske har missbruket format mig till lite av en enstöring. Visst, det lilla jag minns av att vara barn var att jag var jag blyg. Men missbruket måste självklart gjort sitt också.
Jag är i alla fall väldigt glad och stolt att jag bryter det mönstret, att jag försöker ta kontakt och att det går väldigt bra när jag gör det.

Trevlig Fredag!

Julklappar

Snart är julen här och vem tycker inte om att få julklappar? Det gör väl alla. Men det är minst lika kul att ge julklappar. Fast min ekonomi är inte så rolig. Den består av ca 3800 kronor efter hyran och av det går 960 kronor till pendelkort. Pendelkortet behöver jag för att jag bor lite utanför orten, jag behövder det för att åka till LARO-mottagningen och för att gå på na-möten.
Jag var inne i stan idag och tittade efter julklappar och visst finns det mycket jag skulle vilja köpa, men det mesta kostar en del.
Missbruket har fört med sig stora skulder. Jag har skulder hos en hel del inkassoföretag och hos kronofogden. Sammanlagt rör det sig om ca 700´000 kronor. När jag varit påverkad har jag inte precis tänkt klart utan helt enkelt inte brytt mig om konsekvenser.
Så småningom ska jag försöka få en skuldsanering. Det finns nog ingen chans att jag kan betala allt annars. Bara räntorna på alla olika skulder blir en hel del. Innan en skuldsanering kan bli aktuell måste det gått två år där man inte dragit på sig några nya skulder. Dessutom ska man ha betalat så mycket som möjligt på de man har. Har för mig att reglerna är sånna. Men nu som nykter försöker jag tänka en gång extra innan jag tar beslut, även ekonomiska.
Fast jag ska nog komma på julklappar. Allt behöver inte kosta så mycket. Det finns second hand och man kan ge tjänster :) Sen handlar ju julen om att umgås och ha mysigt med :)

9 månader

Idag firar jag 9 månader som drogfri.

Mitt nya liv började den 12:e Mars -12. 20 dagar efter det slutade jag också röka cigaretter.
246 dagar som jag inte använt några droger.
246 dagar som jag kanske skulle satt mellan 1 och 10 sprutor i armen, varje dag.
246 dagar som jag kunde dött.
Tänker man summan pengar jag lagt på droger, ja det är oerhört mycket. Men det är också oerhört mycket lidande, både för mig och för många andra.
Så idag glädjs jag åt mina 9 månader som drogfri, men minns samtidigt det förflutna för att inte upprepa det.

Gamla vänner

Jag skulle gå på ett na-möte nu ikväll och tar då bussen via Centralen. Förr så var jag där väldigt mycket. Träffade "vänner", köpte- sålde- och tog droger, och många gånger var jag där för att hålla mig varm. Suttit på bänkar och hållit mig vaken. Somna jag så blev jag utskickad av vakterna. Så kom jag då till centralen och skulle byta till nästa buss. En av de första personer jag ser är en av de jag köpte heroin av förr. Illamåendet jag redan har blir lite värre. Jag tänker att jag går en bit så jag inte är inom synhåll. Idag då jag inte känner mig helt i form vill jag inte träffa honom. Gick en bit men där står tre gamla "vänner" till. -"Fan!" tänker jag och går snabbt vidare. Plötsigt så kommer en av de personer jag köpte mycket amfetamin av förr gående mot mig, så jag vänder hastigt om igen.
Precis i den stunden ringer mitt ena syskon. Vi pratar lite och jag berättar om kort om de gamla "vännerna". Jag känner att jag inte är helt med i samtalet men blir ändå lugnare. Koncentrationen på personerna minskar och efter en stund kommer bussen jag ska med.
Än en gång höll jag mig ifrån de personerna. Ibland har jag träffat på några av dom och även sagt hej (och sen skyndat förbi). Men när jag inte mår helt okej vill jag verkligen inte träffa nån av dom. Då kan jag bli rädd att jag kanske gör något dumt.
Jag har inte många vänner nu men de få jag har är riktiga vänner och de andra klarar jag mig bra utan.

Jag ska alldeles strax sova, så önskar eventuella läsare godnatt!

Överdos

Jag hade druckit alkohol för att dämpa abstinens från heroinet. Jag hade inga pengar att köpa mer.
Som vanligt började jag "organisera". Jag fick tag i ett antal personer som ville köpa amfetamin. Fick pengarna av dom och begav mig till bussen. Jag tyckte det var skitbra att det var jag som ordnade drogerna till folk omkring mig. Dels så kände jag mig viktig och behövd men det gav mig också pengar till heroin. Jag köpte billigt och sålde dyrare.
Steg på bussen, klockan var runt 18.
Resan var hemsk. Så många gånger jag åkte fram och tillbaka för att hämta amfetamin och heroin. Ibland med väldigt mycket droger. Nog för att få mig inlåst i fängelse ett bra tag. Som sagt, resan var hemsk. Kändes som det tog en evighet trots att det bara rörde sig om cirka 30 minuter. Jag frös som om det vore minusgrader, samtidigt som jag svettades som om det var högsommar. Hade svårt att tänka på annat än fixen jag skulle slå i mig. Gick av bussen och snabbt dit där en "vän" väntade på mig. Han ville inte stå öppet och ta heroinet så vi gick till Max (hamburgerrestaurangen). Vi gick direkt till toaletterna. Jag satte mig på toalettstolen och han stod upp. Han började ta fram grejerna och jag sa åt han att jag behövde få i mig  fixen fort för jag var sjuk. Sa också att jag inte hade några egna "verktyg" (sprutor). Men han ville själv ta först, eftersom vi fick dela på hans "verktyg". Han kokar sin fix rätt snabbt och tog den. I samma sked hade han också gjort en till mig. Jag vet inte riktigt hur mycket heroin han har lagt i, men bryr mig inte just då. Jag tänker att snälla bara låt mig få skiten i mig så jag slipper känna. Snabbt drar jag upp fixen och trycker in den i armvecket. Det tog bara ett par sekunder att få i mig allt. Jag minns att jag började känna effekten av heroinet. Skakningarna började lägga sig och ett par sekunder senare blir synfälltet lite suddigt. Jag känner ett jättestort lugn. En värme sprider sig i kroppen samtidigt som ett illamående väller upp inom mig. Jag ler idiotiskt med hela ansiktet och sträcker fram sprutan mot vasken för att börja rengöra den...

Borta, tomt, svart.......

Öppnar ögonen inne i en bil, det är skakar och går fort. Jag ligger på en brits i en ambulans och kvinnan bredvid mig säger att jag tagit en överdos heroin. Sen blir det svart och tomt igen. Nästa gång jag vaknar ligger jag i en sjukhussäng på intensiven eller om det är akutmedicinen. Jag minns att jag får en injektion (den tredje fick jag veta i efterhand). Efter en stund börjar synfältet klarna allt mer. Jag känner mig grumlig i huvudet och har ett fruktansvärt illamående. Jag vill bara därifrån. Sen börjar jag förstå vad som hänt. "Jag har tagit en överdos". Tårar börja komma och jag känner mig som i ett förvirringstillstånd, som troligen var lite av en chock. Frågar personalen där om vad klockan är, och den är ca 19 på kvällen. Tänker att om jag kan ta mig härifrån nu så hinner jag få tag i nytt heroin. av samma person som innan. Men det är inte tal om det för personalen. Efter hand som tiden går börjar jag känna mig klarare och klarare i huvudet. Illamåendet ligger där hela tiden dock. När klockan börjar närma sig kl 00 ringer min mobil. Av alla människor är det min mamma som ringer mig. Jag reser mig upp från sängen och tänker "vad vill hon, vad ska jag säga om hon frågar hur jag mår?". Svarar på samtalet men säger absolut inget om var jag är eller vad som hänt, istället när hon frågar hur jag mår säger jag "bara bra". Efter en stund blir illamåendet för stort och jag säger åt henne att vänta, varpå jag spyr flera gånger. Jag säger inget och hon verkar inte ha förstått vad som hänt. Anledningen att hon ringer är att hon undrar om jag kan hjälpa till att röja i förrådet. Varför ringa om det vid kl 00 tänker jag? Efter samtalet har jag verkligen bestämt mig för att lämna sjukhuset och bryr mig inte om  vad personalen säger. Jag får tag på min halvbror och ber han hämta mig för att skjutsa mig hem. När han kommer undrar han vad jag gör på sjukhuset och jag svarar undvikande "ja mådde illa". Han undrar såklart men börjar köra och plötsligt jag att "du jag måste inom en vän". Jag tror han visste om att jag missbruka då. Men han ställde inte så många frågor utan körde till "vännen". Jag gick ur bilen och knackade på fönstret till lägenheten. "Vännen" öppnade och jag gick in.
Jag glömde bort min halvbror som skulle köra mig,
jag glömde bort att jag kom från sjukhuset,
jag glömde bort att jag varit så nära döden,
jag glömde bort att jag faktiskt levde,
jag glömde bort alla i min familj,
jag glömde allt och gick rakt in i skiten igen...

Tårar, tårar och mer tårar!
Jag kan ibland inte förstå att det där var jag. Att jag uppenbarligen inte värdesatte något i livet, utan riskerade döden i var och varannan spruta.
Jag blir ibland förbannad på mig själv när jag känner ångest inför livet, när jag varit så nära döden flera gånger. Men jag är så lycklig, så jävla tacksam, över den drogfrihet jag har idag. Den är verkligen ingen självklarhet och därför måste jag ibland påminna mig om stunder som denna händelsen.
Jag vill aldrig tillbaka till det livet så jag fortsätter kämpa! På Onsdag är det 9 månader som nykter!

Strax sova

Som rubriken säger så ska jag alldeles strax sova.
Denna Söndag har varit ännu en drogfri dag, som jag spenderat med att tvätta och städa. Mediterade en stund också.
Imorgon ska jag på en så kallad Vårdplanering på LARO-mottagningen. Det är en uppföljning man gör var tredje måndan. Bland annat så kollar man av så att mål uppnåtts och sätter upp nya. Det ska bli spännande.
Så nu måste jag sova så jag har krafter till mötet :)
Godnatt!

En jobbig stund

Lördagen har varit okej, en stund på kvällen var dock jobbig.
Dagen började med en sen frukost och sen tog jag bussen till gymmet. Brände 906 kalorier. Efter gymmet var jag inom Citygross och köpte bl.a kattmynta. Väl hemma så gav jag katten lite och hon blev helt galen. Kul att se henne leka och mår bra. Ett tag tyckte jag hon mest kröp under täcket/en filt och sov hela dagarna, så jag har fixat en massa leksaker för att aktivera henne. Samtidigt är ju inne-katter ett djur som kan sova väldigt mycket per dygn.
Sen lagade jag mat. Även idag en enkel rätt: stekt blodkorv, lingon och rårivna morötter. Gott! Efter maten tittade jag på Så mycket bättre. Till det drack jag varm choklad och åt fruktsallad. Också gott!

Angående den jobbiga stunden ikväll;
Har under en tid tänkt mycket på ena syskonet. Hen hade ju uttryckt att hen kände sig utanför. Så jag tog tag i saken och skrev till hen på facebook. Kanske fegt att skriva, men så gjorde jag.
Jag skrev varför jag inte längre hälsar på. Pga allt festande där.
Var och varannan dag har det kommit bilder på facebook med hen och hen's ena barn, festande ihop. Jag skrev jag inte tycker det känns sunt. Att jag inte skulle vilja festa med min pappa som varit alkoholist och sen lägga ut bilder på det. Jag skrev att jag är rädd att gå dit för att jag inte vill hamn i en situation med en massa alkohol och ibland andra missbrukare där. Att jag inte vill riskera min drogfrihet.
Jag hoppas hen kunde ta till sig vad jag skrev, och att jag faktiskt inte ville något ont. Jag skrev också att jag är väldigt ledsen att jag själv många gånger varit där påverkad av diverse droger. Inför både hen och hen's barn. Jag borde kanske utvecklat och förklarat att jag faktiskt har förändrats, och att jag känner att jag inte riktigt vet hur vi ska umgås längre, eftersom det mest varit med alkohol och andra droger. Såsätt så känner vi inte varann så bra längre.
Jag fick inget svar på brevet..

Missbruk förstör verkligen så fruktansvärt mycket.
Mina minne från det livet plågar mig ofta. Dagligen. Jag hoppas jag på något sätt kan "betala tillbaka" nångång. På sätt och vis gör jag det nu också genom att ha, och fortsätta, förändras.
Det är dock inte lätt att förlåta sig själv.

Godnatt!

Mår inte så bra ikväll

Till att börja med så har jag inte följt något schema idag, vilket gör att jag känner mig helt "ur gängorna".
Jag behöver verkligen mina rutiner. Dom är inte så många men kanske än så viktigare då.
Hela dagen har bara varit slö och seg, inte fått gjort något. Dessutom har jag kännt mig frusen och rätt trött. Jag har också haft en hemsk värk i kroppen, som jag sätter i samband med träningen. Utöver det har jag nu senare på kvällen haft huvudvärk och mått illa. Till slut kräktes jag. Kanske har jag blivit sjuk?!
Till imorgon har jag ännu inte lagt upp några planer, men jag bör göra det, annars riskerar jag ännu en dag som inte riktigt känns bra.

Kollade min facebook-sida nu för en stund sen.
Jag om någon ska väl inte gnälla på folk som super. Men när det handlar om familjen är det jobbigt och gör ont. Var och varannan dag läggs det ut bilder på diverse fester hemma hos ena syskonet. Bilder på syskonet med sitt barn och barnets vänner som tillsammans sitter och "festar". Detta syskon som känner sig utanför oss andra syskon. Detta syskon som vet att vi två andra syskon är nyktra beroende.
Hallå? Det finns ingen anledning till det då?
Samtidigt tänker jag att när jag varit aktiv i missbruk så har jag inte tänkt klart. Man måste först själv förstå att man har ett problem och sen själv vilja göra något åt det. Jag hoppas den tiden kommer för det syskonet också, och även för dess ena barn. Jag tycker så synd om speciellt det andra och yngsta barnet. Ingen ska behöva växa upp med missbrukande föräldrar.

Jag sitter och kollar X-factor men favoriterna Malcom och J.E.M är ju inte kvar så då jag lägger min röst på Awa. Tror hon har bäst chans att göra karriär sen.
Efter programmet ska mister jag sova!

Ännu en bra dag

I morse kom jag upp lite tidigare än jag gjort de sista dagarna och det var skönt. Visst det är ju inte dumt att sova länge heller, men för mycket av dagen försvinner och jag kommer in i fel dygnsrytm.

Tänk, idag är ännu en dag då jag är DROGFRI.
Ibland kan jag inte riktigt förstå det. Nu när jag sitter här och tar in ordet, drogfri, blir jag full av tårar. Både av glädje men också av sorg. Det är så mycket jag gjort, mot familj, vänner, andra och allmänhet, som plågar mig. Jag försöker "betala tillbaks", genom att bli en bättre människa. Den andra känslan, glädjen, ja den är så stor när jag faktiskt känner efter. Att jag faktiskt lyckats lämnat det livet och att jag kommit en bit på vägen i mitt nya liv. Men "bara" det, JAG ÄR DROGFRI!

Efter frukosten tvekade jag lite på vad jag skulle göra idag. Jag glömde göra en dagsplanering i gårkväll. Men träna brukar jag göra på förmiddagarna så det tänkte jag göra. Men så började jag fundera på att gå på ett na-möte på kvällen. Fast då tänkte jag att nä, latheten kommer säkert övertala mig så jag avstår i sista stund så då är det bättre att ta mötet som är vid lunch. Jag har en bra bit att åka till mötena och brukar känna mig rätt trött på kvällen, så därav att latheten övertalar mig ibland.
Jag packade träningsväskan och tog bussen. På bussen funderade jag på om jag skulle hoppa över mötet och bara ta träningen. Men nä, det var det vanliga motståndet som kommer när något innefattar sociala kontakter. Så jag satt kvar på bussen och var sen framme ett par minuter innan mötet skulle börja.
I möteslokalen fanns bara en person. Smått nervös som jag alltid är när jag träffar nya människor gick jag in och hälsade på honom. Vi kom överrens om att ifall det bara var vi som kom så hoppar vi över de vanliga mötesrutinerna och bara pratar en stund. Sagt och gjort, och 45 minuter senare så gick vi. Jag kände mig riktigt glad när jag gick. Jag hade ett inre lugn och ett leende på läpparna. Jag kände mig så stolt över att ha suttit och pratat med en okänd människa i 45 minuter. Om väldigt privata saker dessutom. Jag betraktar mig som rätt blyg och försiktig, inte den som pratar så mycket. Så det var riktigt skönt att känna att jag klara av en social sak som denna.
Från mötet tog jag bussen tillbaka och gick av vid gymmet. Jag tog det lite lugnare idag än vad jag brukar och det behövdes. Det kommer ju dessutom ett nytt tillfälle att träna imorgon!
Efter gymmet var jag och handlade lite, sen stod jag i kylan och väntade på buss hem.
Väl hemma lagade jag mat. Kan säga att jag som kan äta konstant var riktigt vrålhungrig. Det blev ingen lyxmåltid utan något som gick snabbt och lätt; köttbullar & potatismos.

Nu sitter jag hemma i soffan, lyssnar på katten som börjat mjaua så smått (äntligen) och väntar på Debatt på Svt. Konstaterar att detta varit ännu en bra dag som drogfri.

En lång dag

Precis tittat på sena nyhetssändningen med väderprognosen och vintern har verkligen kommit.
Många surar och svär över snön men jag tycker om den. Den lyser upp vintermörkret.
Dagen har varit bra men smått uttråkad och rätt lång.
Var och tränade i förmiddags, 60 minuter på crosstrainern. 1013 kalorier blev det.
Annars har jag mest tagit det lugnt hemma. Läst, surfat, läst lite till, fixat mat och myst med katten. Promenerade till affären också ja, skulle ha Julmust men det fanns ingen light.
Längtar efter att ha en fast sysselsättning om dagarna. Det blir långa dagar som det är nu. Mycket tid och mycket tankar. Är man en grubblare är det inte en bra kombination. Fast jag tränar i stort sett varje dag, i alla fall något litet, och sen går jag ju på en del na-möten. Så då går där lite tid till det ju.
Precis klickat runt på en del bloggar och det finns en hel del intressant men nu känner jag mig rätt trött och ska gå och sova.
Natti natti!

En bra dag

Dagen har varit bra känner jag!
Sov underbart gott och hade egentligen  kunna ligga kvar ett par timmar till. Men gick ändå upp relativt sent, klockan 9.
Först fick katten mat och sen började jag morgonen med frukost, en kopp te och Nyhetsmorgon på 4:an.

Nyheter, samhällsfrågor och politik intresserar  mig.
Intresset starta år 1999-2000 när jag blivit dömd till kontraktsvård på ett behandlingshem som hette Håkansgården. Jag hade suttit häktad i 28 dagar. Misstänkt (och skyldig såklart) för narkotikabrott, stöld, vapenbrott, försök till varusmuggling, misshandel, brott mot knivlagen. Minns inte om det var mer, men det är ju verkligen mer än tillräckligt! Jag blev som sagt dömd till kontraktsvård, så kallad paragraf 34, i 12 månader. Behandlingen kändes som den gick väldigt bra. Jag gick på psykoanalys två gånger i veckan. På det stället hade man ingen möjlighet att studera eller ha nån praktik, istället hade man olika ansvarsområden på själva hemmet. Jag minns att jag tog på mig flera. Bl.a att sköta trädgården och poolen. Jag hjälpte till mycket med handling, matlagningen och städning. När 12 månader började närma sig sitt slut kände jag att jag inte riktigt var "färdigbehandlad" och ansökte därför om 6 månaders förlängning, vilket jag blev beviljad. Under de sammanlagt 18 månaderna jag var där höll jag min drogfri.
På den tiden, i viss mån även nu,  vaknade jag väldigt tidigt och den ända som var vaken och uppe då var verksamhetschefen. Han satte sig alltid klockan 06 för att titta på Nyhetsmorgon och det var då mitt intresse för nyheter, samhällsfrågor och politik började.
Efter den behandlingen höll jag mig tyvärr inte helt drogfri speciellt länge. Kort sagt så började det med mycket festande, sedan kom dåligt mående och kort därefter var ett fullskaligt missbruk ett faktum.

Efter frukosten ringde jag min sponsor i NA.
Jag hade skjutit på det och kände att ringer jag inte nu blir det inte av idag heller. När vi väl pratade gick samtalet dock förvånansvärt lätt så det ska jag försöka ta med mig till nästa gång. Vi pratade lite allmänt och sen om hur mitt mående varit lite till och från de sista dagarna. Han kände igen det från början av sin tid som drogfri och det var skönt att höra hur han gjorde för att ta sig igenom det. Jag berättade att jag håller på att arbeta med boken stegarbetsguiden och jag frågade också om en fråga där som jag inte riktigt förstod. Annars så fick jag beröm och medhåll och det var ett bra samtal.

Efter samtalet sydde jag några tröjor. Inte hela tröjor alltså, jag sydde lite där sömmarna gått upp. Sen begav jag mig till LARO-mottagningen för drogtest och att hämta medicin. Det blev inget samtal där idag då min kontakt var ledig. Därefter var jag på infektionsmottagningen och lämnade blodprov. Inte kul att få en grov tappningskanyl i armvecket men det gick ända bra. Förhoppningsvis är värdena också bra.
Väl färdig med alla prov mötte jag upp ena syskonet och vi åkte till gymmet. Tog det rätt lugnt där idag. Blir säkert tid för mer gymmande imorgon ändå så. Efter gym blev det mat och sen ett möte. Ett bra na-möte tyckte jag.

Men nu är jag hemma igen och myser till "Jenny Strömstedt", som är ett samhällsprogram på 4:an.
När det är slut ska jag, efter att faktiskt ha haft en riktigt bra dag, sova!

Bra början

Har haft en jättebra helg såhär långt.
Igår, fredag, åkte jag och träffa ena syskonet. Först gymmade vi, sen slog vi på stort och köpte pizza och lite godis till senare. Pizzan var inplanerad sen tidigare och jag har gymmat som en galning för att "tjäna in" till den. Till pizzan kollade vi film (Misterioso) och sen X-factor. Tyckte hellre Benny eller Isak skulle åkt ut. Av dom som är kvar håller jag nu på Awa. Med tanke på hur ung hon är och redan sjunger så bra bör framtiden va ljus för henne, som artist. Jaja.
Sen idag på förmiddagen kollade vi en ny film (Submarino) till frukosten. Vi fick spola framåt ibland för dom visade lite väl mycket och ingående av intravenöst heroinmissbruk. Blev lite tungt! Sen var vi på Ikea en sväng och avslutade med gymmet.

Nu är jag hemma och myser med katten. Tänt en massa ljus och kollar på Så mycket bättre.
Tror jag ska ta en stund med min bok sen, stegarbetsguider. Jag tror arbetet med den har väckt mycket känslor. Jag har ju haft ett par dagar då det varit väldigt mycket känslor. Känslor som jag inte riktigt kunnat identifiera mer än att dom varit tunga och jobbiga att hantera. Men jag vill ändå fortsätta för jag vet att jag kommer komma genom detta som en starkare människa.

Imorgon tänkte jag ringa min sponsor. Jag behöver bli bättre på det. Börja bygga upp en bra kontakt. Flera utav de jobbiga dagarna har jag i efterhand undrat varför jag inte tänkt på att ringa honom och prata om det istället. Men eftersom det samtidigt är en ny person så känns det lite jobbigt. "Vad ska jag säga, hur ska jag ska det.." Men om vi bara börjar prata allmänt så kommer det bli lättare till nångång när det är nått jobbigare.

Idag den 1 December är det World Aids Day, så mina ljus brinner också för de som är drabbade, speciellt de två jag känner.

Nu ska jag fortsätta må bra och fortsätta ha en mysig kväll!

Känslor

Hemma igen.
Sitter i soffan och sneglar på Debatt, på Svt1. Samhällsfrågor och politik intresserar mig.
Tidigare ikväll var jag på ett na-möte. Ett bra möte. Jag delade med mig av hur jag kännt mig de sista dagarna och speciellt idag. Det har varit så mycket känslor och det har känts väldigt jobbigt. Både att inte veta vad det är för känslor och att dom verkligen bombat mig. Jag har också kännt av den här avskärmingen som jag skrivit om innan.
Jag har kännt mig helt obekväm med allt, obekväm med mig själv. Skakig, rädd och osäker.


För en liten stund sen, precis innan kl 22, ringer en granne på dörren. Han är alltid väldigt pratglad. Han är också alkoholist och just ikväll ordentligt berusad. Han pratar osammanhängande och ber att få komma in för att prata. Jag är stolt över följande, jag säger vänligt med skarpt att -"nej det får du inte. Dessutom vill jag inte att du pratar med mig när du har druckit. Det är inget personligt men jag har svårt personer som är onyktra". Sen stänger jag min dörr.

Det ger min ändå en känsla av självförtroende. Kan kanske tyckas konstigt, men för mig var det pluspoäng och en skön känsla att avsluta denna Torsdag med!

Godnatt önskar jag dig som läser!

Samtal med mamma

Min mamma ringde nu på kvällen. Vi pratade om att hitta på något tillsammans.
Hon har bestämt med de andra syskonen att gå på bio och undrar om jag vill följa med. Ena syskonet hade sagt att hen kände sig utanför. Det brast lite för mig då och jag sa så som jag uppfattar situationen.
Det syskonet har missbruksproblem, något vår mamma inte vet om, eller visste rättare sagt. Nu vet hon. Det är också därför jag valt att inte gå dit och hälsa på mera. Det kan tyckas grymt, men det handlar om ett ställningstagande. Att missbruk är inte okej, samt att det innebär en återfallsrisk för mig.
Jag hade inte sagt något till min mamma om mina sista års missbruk, men gjorde det också och bad samtidigt om förlåtelse för att jag inte gjort det tidigare. Hon förstod då varför jag inte går dit längre. Hon förstod också varför hen känner sig utanför. Eftersom hen oftast måste ha alkohol så kan hen inte vara med så länge på saker där vi är alla sammlade. Så uppfattar jag det i alla fall.
Något jag lärt mig på senare tid är att är att jag inte kan förändra någon. Så jag sa till min mamma att det måste komma från hen själv, att hen förstår att det är ett problem och vill göra något åt det.

Usch usch. Jag tänker på vilket helvete familjen måste haft under hela tiden jag missbrukade. Jag kan verkligen plågas av tankar på sånt. Så mycket jag utsatt alla för. Jag är skäms verkligen om fan för allt sånt.

Mamma avslutade samtalet med -"du, jag älskar dig".

När jag var liten kan jag inte minnas att jag fick höra det en ända gång. Hon lämnade tack och lov den hon var gift med för några år sedan och efter det började hon förändras, så numera brukar hon skriva det i sms. Men att höra henne säga det. Efter jag lagt på telefonen kom tårarna.
Tårar som kommer allt oftare. Känslor som kommer ikapp.

Jag hade tänkt gå på ett na-möte ikväll men stannade hemma. Fast jag känner att jag borde gått, så imorgon ska jag. Jag vill känna det lugnet som jag känner där, när belysningen dämpas och jag lutar mig bakåt i soffan och blundar emellanåt. Den inre friden, sinnesron.

Läst & skrivit

Jag har under flera timmar suttit och läst samt skrivit svar på frågor ur boken jag håller på med. Nästan så att jag liksom skrivit av mig alla ord, men nä det finns lite kvar att lägga här och det lär finnas väldigt mycket till att skriva när jag fortsätter med boken. Att det tar så lång tid, för jag har ju bara gjort ett par sidor, är för att det blir så mycket tänkande för varje fråga. Jag vill ju göra det så noggrant som möjligt och mycket är så gammalt så det är svårt att minnas hur jag tänkte, kände och agerade då.

En rolig sak som hände igår var att när jag satt på bussen så sa en dam som gick fram till mig, där jag satt och åt mitt äpple, att -"Det är bästa medicinen, frukt, inte godis". Som om hon visste hur mycket godis och onyttigt jag ätit de sista dagarna. Jag måste verkligen skärpa mig med det, annars får jag träna vansinnigt mycket.

Hm, annars så har jag gått runt med en obekväm känsla.
Har inte kunnat sätta ord på vad för sorts känsla/or det är. Men så var jag på ett möte igår och under tiden där bara släppte det. Underbart! Så det delade jag med mig av där. Det är skitskönt att kunna säga vad som helst där, och inte behöva tänka på att nån säger nått sen, eftersom allt stannar där.
Jag tycker jag har blivit bättre på att våga prata. Självklart vill jag bli bättre, speciellt för att lättare prata innan och efter mötet och såklart närhelst jag träffar människor. Nu låter det som jag är världens blygaste person, men så är det inte. Ibland känns det bara jobbigare, men det händer saker. Rätt saker.

Ikväll har katten varit helt galen i sin snusklubba. Springer runt i lägenheten och slår på den så den far iväg och hon efter.
Det var ett bra beslut att ta emot henne. Haft henne nu i ca 6-7 månader. Det är så underbart med sällskapet när jag kommer hem efter ha varit iväg. Mysa till tv:n i soffan.
Nu är det dags för nyheterna och sen sova. Godnatt!

Slappedag

Jag sitter just nu och jobbar med boken stegarbetsguider. Jag ska ju göra NA:s 12 steg.
Mycket text och framförallt många frågeställningar. Jag sitter med kollegieblock och skriver ner svar på alla frågor. Många är på sätt och vis svåra. Vissa har jag redan funderat mycket över under lång tid men annat har jag inte ägnat så mycket funderingar åt.
Jag tror det här kommer bli en väldigt lärorik resa. En lång och lärorik resa!
Annars har dagen mest varit en "slappedag". Visst jag har tvättat och städat lite smått, men mest bara varit hemma och tagit det lugnt.
Detta är också min vilodag från gymmet. Jag har varit där 6 gånger denna veckan och man måste ju ha minst en vilodag så det fick bli idag.
Jag har tränat så mycket för att jag tyvärr ätit så mycket onyttigt hela veckan. Jag är inne i en period där jag har väldigt svårt att låta bli "godsaker". Jag tror att det egentligen handlar om att jag flyr från något.
Några känslor.
Jag har ju inte precis hanterat dom innan. Bara dämpat dom med droger.
Så något som jag vet att den här resan kommer innehålla, ja det är mycket känslor.

Men nu ska jag fortsätta en stund och sen får det bli att sova. Sov gott ni som läser!

Jobbig start

Jobbig start på kvällen

Min ex-kille sms:a innan ikväll.
Egentligen så hade jag bytt mobilnummer, men så en gång när vi träffades på stan så gav jag honom tyvärr det. Just då tänkte jag uppenbarligen inte ordentligt. Jag trodde väl han hade förändrats.
Det han skrev var bland annat att bara 5% av dom inom NA tillfrisknar inom 1 år. Sen ansåg han att NA är en sekt som är värre än psykotiska narkomaner. Även att NA ser ner på personer som är i ett aktivt missbruk.. och ungefär att "gör som vi säger annars går det åt helvete".
Kändes inte bra.. som om han ville förstöra min kväll.
Sen var den en massa att han älskade och saknade mig ännu. Visst kan jag med sakna, men det är inte honom som person utan jag saknar att ha någon. Nån att mysa med på kvällarna, äta frukost med på morgonen och spendera dagen med. Jag kan tänka mig att eftersom han är i ett missbruk så står han kvar, känslomässigt, där då när jag gjorde slut.
Han verkar va den ända personen som inte tycker att jag utvecklas åt rätt håll. Men så hade kanske jag också ansett om jag var aktiv i missbruket. Nej nog om honom, han ska inte få förstöra min kväll.
Jag vet att jag är på rätt väg och får höra det av personer runt mig också.
Sen har jag ju min lista jag satt upp på väggen, där jag skrivit saker jag uppnått. Just nu ser den ut såhär:

Jag är drogfri
Jag är fri från kriminalitet
Jag är rökfri
Jag är alkoholfri
Jag har bostad
Jag har familj
Jag har min katt
Jag har en ekonomi
Jag tar hand om min kropp/gymmar

Jag ska lägga till två saker på den med: Jag har vänner, jag har en sponsor.
För jag har ju faktiskt några vänner, och jag har ju gemenskapen i NA. Det handlar om att våga, att våga fråga om nån vill hitta på något en dag, om nån vill hjälpa till med något, ta en fika och bara prata lite.
Mitt självförtroende, och självkänsla, är inte riktigt så bra som jag skulle vilja. Men jag jobbar med mig själv och med tiden kommer det bli bättre.

Nu ikväll har jag kollat en film. Senaste Johan Falk, "Kodnamn Lisa". Grymt bra! Sen så tittade jag på "Så mycket bättre" på TV4. Tycker det är ett trevligt program och det är intressant att höra alla olika tolkningar.
Men nu ska jag ta en stund med min bok och sen får det bli sova!
Så sov gott alla som läser, det ska jag!

Veckoslut

Fredag kväll, början på helgen!

Just nu är både vardagar och helgerna lite som samma dagar, i och med att jag inte har något jobb. Men visst, jag gör lite skillnad på dagarna.
Fredagskväll förr innebar oftast också alkohol. Jag har inte druckit något sen jag blev drogfri. Men suget efter alkohol kommer ibland. Just det där sociala över det är jobbigt.
Jag tänker på hur det är att träffa nya personer, kanske en ny kille så småningom. Jag har ju oftast varit påverkad. Jag vet att jag inte kan dricka alkohol dock. Det leder direkt vidare till heroin för mig.
Men man kan ju umgås utan alkohol, man kan ha väldigt kul utan alkohol dessutom.
Ikväll skulle jag egentligen hängt med min syster och nån vän till henne ut på ett uteställe. Vi skulle se premiären av Champagne Safaris nya show. När jag fick frågan funderade jag lite och sa sen ja. Men sen började tankarna och det slutade med att jag tacka nej.
Jag blev orolig för att vara bland en massa onyktra människor. Hur skulle jag uppleva det, skulle jag bli sugen, skulle jag kunna hantera det isåfall?
Min syster och en till av sällskapet dricker heller inte alkohol så jag behövde inte oroa mig över det. Jag har pengar och busskort, så om jag skulle känna för det hade det inte varit några problem att ta mig därifrån.
Men just nu kände jag mig för osäker på mig själv och då kändes det bättre att ta det säkra före det osäkra.

Ikväll ska jag istället jobba lite med en hemuppgift jag har. Den handlar om självförtroende och är en förlängning av en återfallsprevention som kallas för Väckarklockan. Det är är ett antal samtalssessioner som bygger på KBT (Kognitiv beteende terapi). Det är LARO-mottagningen som erbjuder detta.
Den handlar om att lära sig strategier för att bibehålla sin drogfrihet.
Sen har jag fått boken "Stegarbetsguider" som är precis som det låter, arbetsguider för stegarbetet i NA (Anonyma narkomaner). Det är tolv steg. Så jag tänkte börja läsa lite i den också.
I alla fall inledningen och skumma igenom steg ett.
"Vi erkände att vi var maktlösa inför vårt beroende, att våra liv hade blivit ohanterliga"
 -Steg ett. För att imorgon gå igenom det ordentligt.


Ja så jag har ju att göra. Dessutom har jag en bra film som ligger och väntar och har fixat lite fruktsallad.
Så trevlig kväll önskar jag dig som läser här, det ska jag ha! 

Avskärmad

Avskärmad

Idag har jag haft en känsla av att vara avskärmad. Det har verkligen inte känts behagligt utan väldigt jobbigt.
Jag vet vad en del av det troligen beror på.
Jag har inte någon praktik, inget jobb eller studerar. Jag har inte har kvar många vänner då jag brutit med de som missbrukar. Jag har inte heller något förhållande.
Alla de olika sakerna resulterar i att jag inte träffar många människor. Visst, jag hälsar på receptionisten på gymmet, busschauffören och grannen men jag samtalar inte direkt med någon under stora dela av dygnet.

När jag ikväll kom till na-mötet så kändes det ungefär som när jag blivit släppt ur häktet efter 28 dagar år 1998, eller om det var 1999. Jag kände mig helt avskärmad från verkligheten  Inte som en del i den. Som en människa som syns som alla andra. En människa man säger hej till, eller kanske frågar hur den mår. En människa man umgås med. En människa man samtalar med!

Det är en form av isolering. Det är en ensamhet.
Att jag sen är blyg och tillbakadragen, ibland lite osäker, gör inte kontakten med människor lättare. På na-mötena träffar jag ju människor och där vet jag att det finns fler som mig. Ändå var denna känslan så stark idag och det gjorde att jag hade svårare att ta kontakt.
I missbruket, som påverkad, har jag antingen isolerat mig eller också varit helt tvärtom, väldigt social. Men nu är jag inte längre ständigt påverkad av heroin eller nån annan drog och då är det jobbigare.
Så vad jag behöver är att träffa mycket människor. Utsätta mig. Hänga med på olika saker. Våga säga hej och inleda ett samtal. Annars kommer denna känslan igen, känslan av att vara avskärmad.

Jag ska jobba med detta, jag vill förändras!

Min medicin och min åsikt

Förkyld

Jag tror jag börjar bli lite förkyld. Nästan rinner och känner mig trött. Men annars mår jag rätt bra.
Jag skrev aldrig något igår, Måndags. Men en av mina rutiner en Måndag är besök på LARO-mottagningen. Jag hämtar min medicin där en gång i veckan. Samtidigt lämnar jag urinprov, som både görs snabbtest på och som skickas på analys. Som jag nämnt innan är jag glad över den höga kontrollen med tanke på att själva programmet och dess läkemedel ofta väcker starka åsikter.

Drogersättningmediciner

På LARO mottagningen ger man Metadon eller Buprenorfin (Subutex och Subuxone), numera helst den senare och då i form av Subuxone. Av Metadon blir man aningen "sänkt". Det ges ibland som starkt smältlindrande. Alla som har behövt ta starka smärtstillande mediciner vet att man blir lite avtrubbad då.
Det gäller även sina känslor. Subuxone (som jag har) har däremot inte den effekten. Den påverkar inte de receptorerna i hjärnan som lindrar smärta och därför blir man heller inte avtrubbad. Det i sin tur gör att man har ett normalt förhållande till sina känslor. Jag är ingen farmaceut så jag kan i och för sig inte förklara de exakta skillnaderna.
Jag pratade med en person som hade haft Metadon under många år. Han hade inte kunnat gråta mer än vid nått enstaka tillfälle under all den tiden. Jag har sista tiden gråtit var och varannan dag. Jag känner verkligen känslor och även om dom inte alla gånger är speciellt sköna är jag glad för det.

Åsikt

Även jag hade förr starka åsikter om programmet/medicinerna. Numera ser jag det faktiskt som väldigt bra att det finns. Men inte just Metadon, med tanke på den drogliknande effekten det ger.
Men jag började ifrågasätta mina åsikter igen alldeles nyligen, angående om jag faktiskt är drogfri och annat. Tankarna väcktes genom att jag är med i NA, anonyma narkomaner.
Mina slut-tankar blev att jag accepterar att detta är min väg fram. Precis som många andras. Jag tror att människor kan gå olika vägar men ändå nå samma mål.
Jag hade provat flera sätt och just nu är det detta som fungerar . Detta tillsammans med na-möten. Jag har dessutom lagt "alla korten på bordet" för min läkare så han vet hur han bäst kan hjälpa.
Sen sköter jag medicinen till punkt och pricka. Det måste handla om syftet när man tar en medicin har jag fått höra och det stämmer ju.
Det är möjligt att jag skulle kunna hålla mig drogfri endast genom programet på LARO-mottagningen. Men jag tror inte riktigt det i längden. Det är därför jag vänt mig till NA (anonyma narkomaner).
Jag vill dessutom mer än att vara drogfri, jag vill förändra mig själv som person. Det är ju denna personen som mått dåligt, som inte kunnat hantera livet och främst känslorna. Så därför behöver jag jobba med mig själv för att inte droger ska bli en utväg igen.

Sponsor, steg

Jag har alldeles nylig skaffat en sponsor i NA för att börja arbeta med deras steg.
Det är 12 steg, och 12 traditioner i NA. Det finns många behandlingshem som använder sig av "12-stegsmetoden". Jag känner mig verkligen sugen på att börja arbeta med mig själv. Där kommer sponsorn också in i bilden som fungerar lite som en handledare, om jag förstått det rätt. Igår fick jag beställt boken "Stegarbetsguider", eller rättare sagt; min syster visste vem som hanterar litteratur och meddelade att jag behöver en bok. Tänk, den boken kostar 125 kronor och en sponsor kostar inget. Det är minst sagt billigt för en så stor investering av sitt liv som det är!
Klicka  här  för att veta mer om Anonyma Narkomaner.



Idag har jag annars haft träning på dags-planeringen. Det blev 10 minuter på cykel, 10 minuter på rodd och 30 minuter på crosstrainer. 760 kalorier totalt blev förbränningen, och det behövs efter bakningen härom dagen kan jag säga! :) Men men, man ska ju leva med :)
Nu blir det en kopp varm choklad och lite tv-tittande. Trevlig kväll!

Huslig

Idag har jag varit lite huslig. 
Förutom städat och tvättat så har jag bakat också.
Saffransskorpor, som blev såå goda! 3 burkar blev det. Vi får väl se hur länge dom varar :)
När jag var och handlade till bakningen så hittade jag en fin dekorationsbelysning i form av en svart hög kon. Så en sån köpte jag med. Perfekt istället för en stor gran, som katten säkert hade haft kul med!
Egentligen tycker jag det är för tidigt att julpynta. 1:e December är mer passande. Men det är ju så mysigt med alla ljus man tänder så det fick bli nu.

(barnet på bilden har ingen anknytning till mig. Hittade bilden på google.se)

Jag ser fram emot denna julen. 
Visst minns jag förra, men bara bitar. Jag hade varit iväg och köpt amfetamin och heroin så jag skulle klara mig ett par dagar. En del var till mitt ena syskon. Väl hemma kokade jag julskinka och stressade sen upp till syskonet. Både hen och jag var nog rätt påverkade.
Fy fan vad jag mår dåligt av det såhär i efterhand. Jag menar, min mamma och övriga syskon kom senare och där sitter jag och låtsas som inget. Minns att ena syskonet påpeka att jag verkade "pundig", det sa hen nog till vårt andra syskon med.
Alla lögner som varit, för det mesta har ju varit en ända stor lögn för omgivningen. Ibland kan minnet av det plåga mig med hemska känslor. Mest ledsenhet och ånger, men också ilska och besvikelse.
Men som sagt, jag ser fram emot denna julen. Denna julen ska jag vara fortsatt drogfri, jag ska njuta av och minnas julen.
Jag har ett syskon i familjen som dessvärre inte är nykter, men jag hoppas hen är det då.
(Att jag skriver "hen" och "syskon" är för att behålla anonymiteten)

Denna dagen, med mina husliga bestyr, har kännts helt okej och det känns som jag mår rätt bra.
Det är nu 2 ½ vecka sedan jag slutade interferonbehandlingen för Hepatit C och jag tycker mig känna att jag är lite piggare.
Under i stort sett hela den behandlingen var jag tvungen att lägga mig och vila nån timme under dagen. Men idag har jag inte gjort det. Skönt!

Nä, som sagt, jag känner mig nöjd med dagen. En kopp te och lite tv sen blir det Godnatt!

Fredag idag då

Fredag idag då!

Känner att jag mår rätt bra idag!
Angående mitt inlägg igår så har jag diskuterat det lite med min sponsor på NA och det känns bättre nu. Vi ska prata vidare om det imorgon kväll.

Nu ikväll ska jag till min kära syster och hennes sambo och se på film. Mysigt!

Annars så har jag precis varit och handlat lite, och då kan det se ut såhär :) Så intressant då?!

Nä, men jag tänker på hur det var förr. Inte skulle jag lagt mina pengar på clementiner och bananer! Becel bordsmargarin liksom!!

Numera försöker jag verkligen tänka på vad jag stoppar i mig. Jag tränar, styrka & kondition, rätt ofta med. Visst unnar jag mig gott ibland. I perioder har jag dessutom rätt svårt att låta bli godsaker. Det är som att man flyr i maten. Men ändå, vilken förändring från hur jag levde förr. Så när jag tittar på bilden tänker jag på det, och uppskattar att livet ser så mycket bättre ut. Att jag faktiskt har ekonomi till att handla MAT!

Trevlig fredagskväll till alla!

Drogfri

Jag har fixat en kopp te.
Jag dricker oftast rött eller grönt te. Aldrig kaffe längre. För mig associerar jag det för mycket till cigaretter, och eftersom jag inte längre röker så blev det så. Plus att jag lätt blir darrig har koffein. Kan tyckas konstigt med tanke på all skit kroppen fått ta emot förr.

Nu till vad jag egentligen tänk skriva om.

Jag tog mig modet igår och frågade en person om han ville bli min sponsor. 

(Det är när en erfaren medlem guidar en nyare medlem) 

Dock gjorde jag det lite enkelt för mig genom att ställa frågan via Facebook. Men så träffades vi på ett möte senare på kvällen och han sa då ja.
Jag ville va ärlig med min medicinering eftersom det för en del kan stöta sig. Dessutom, ja menar till en sponsor ska man kunna va helt öppen, annars blir det inget vidare. I alla fall så sa han angående det att vi nog inte kunde/skulle arbeta med stegen förrän jag trappat ur medicinen. (I NA tillämpar man 12 steg)

Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen, jag vet inte heller vad jag känner mer än förvirring.

Jag hade tidigare ställt ett par frågor till NA Sverige, och dokumentet dom skickade tillbaka sa tydligt att den typen av medicin ordineras för beroendet. Alltså, enligt min tolkning (och troligen många andras) så är jag beroende av medicinen istället för heroinet. Jag "har ersatt en drog med en annan" som det står.. och som påverkad bör man inte dela med sig under mötena heller.
Efter att ha varit på NA-mötena ett antal gånger så börja det kännas bättre och bättre. Jag fick träffa många med liknande men ändå olika bakgrund. Eftersom de flesta vänner jag hade missbrukar, så har jag brutit kontakten med dom för att lämna det livet. Så att börja träffa nya drogfria genom NA är väldigt stort för mig. Jag har alltid tyckt mig ha svårt för det sociala, men på mötena men dom som går där behöver jag inte känna mig dum på något vis. Alla har varit i liknande situation. Sista månaden har jag dessutom börjat dela med mig av mitt liv där.

Det känns faktiskt fruktansvärt att jag gått och trott att det jag gjort är rätt. Eller är det rätt, eller inte det?

Nu börjar jag gråta..
Utan tvekan, absolut, så räddade den här medicineringen mitt liv. Jag skriver inte det för det ska låta coolt. Det hade inte varit en fråga om "om" utan "när" jag hade tagit min sista överdos. Dom klara stunderna jag hade var dessutom fyllda med tankar på att avsluta livet för jag inte klara hantera det.
Och nu har jag ändå kommit såpass mycket tillbaka till ett riktigt liv. Jag har kommit i kontakt med mina känslor. Jag har börjat förstå hur jag fungerar.

Så... är jag drogfri? 
Är jag påverkad när jag tar denna ordinerade medicin?

NA-mötena betyder mycket för mig. Visst kan man gå dit även påverkad, men du kan inte delta på samma sätt. Exempelvis hålla i ett möte, föra budskapet vidare på avgiftningen, vara talare osv.
Som påverkad kan man väl inte ens ta in vad som händer?
Jag känner att självklart vill jag inte behöva vara ordinerad denna medicinen resten av livet (som många dock är). Men är jag redo att trappa ut den nu? Jag vill ju kunna va fullt delaktig i mötena. Jag vill ta emot medalj för drogfri tid!
Framför allt vill jag kunna komma dit och få berätta hur jag mår just den dagen.

Min handläggare på försäkringskassan ringde i förmiddags och ville träffas tillsammans med arbetsförmedlingen den 18:e December.
Det är också ett stort j*vla steg i rätt riktning. Men just idag har jag svårt att ta till mig glädjen. Jag tänker på en lista jag satt upp på väggen. En lista över saker jag uppnått tackvare att jag är drogfri. Det är jag ju pga medicinen, för att den tar bort suget efter heroin/opiater. Ungefär som antabus för alkoholister.
Men likt förbannat är det i sig ett j*vla beroende.


Jag blir så full i tårar..
Allt jag vill är att skapa ett bra liv, att få va med i gemenskapen som NA erbjuder. Det är den ända gemenskap jag har, bortsett från mitt ena syskon och hens sambo. All kärlek till dom <3

Tålamod

När jag nyss skulle handla på Ica, stod det "Medges Ej" på kortterminalen.. Jag går hem och ska logga in på banken via Internet och då står det "Internetkontoret är tillfälligt stängt".. Andas!!!

Känner mig såå irriterad och arg! Pinsamt i kassan dessutom.
En av de första tankarna och känslorna blir "nä jag skiter i detta o slår i mig något istället".
Men vad hjälper det? Det gör allt bara värre.
Här handlar det om fel på tekniken, det handlar om TÅLAMOD.
Tålamod existerade inte i missbruket och är svårt att lära sig som nykter med.
Men jag är glad att jag är nykter och så sansad att jag inte följer första tanken/känslan.

Nästa gång ska jag göra som nu, ANDAS och tänk logiskt så löser det sig!

Trött

Just nu är jag riktigt trött, och strax ska jag sova.
Först vill jag dock skriva att dagen varit bra, igen. Det är underbart med bra dagar och man får njuta av dom, speciellt när dom dessutom innehåller ett bra mående.
Jag var på ett bra na-möte ikväll. Det gav mig mer funderingar och tankar som jag lägger ut senare!

Nä, jag är verkligen för trött för att stanna uppe längre nu så sov gott alla, det ska jag :)

En ny vecka

Jag gick upp klockan 08 i morse.
Då brukar jag fixa frukost och sätta mig vid datorn för att läsa "Dagens Text" ur boken "Bara för Idag".
Den läggs ut varje dag på Internet. Efter det läser jag Sinnesrobönen:

Gud, ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
och Förstånd att inse Skillnaden

Just idag när jag läser den kommer utan förvarning tårar i ögonen. Kan inte riktigt säga vad som kom upp i tankarna, men troligen en hel del. Jag har ju under lång tid tryckt undan alla känslor.
Visst hängde jag upp mig, och gör ibland nu med, på ordet Gud i bönen. Jag ser mig inte som religiös, men jag tror det finns en kraft starkare än mig. Den kraften är flera saker för mig.
Lyssnar man på texten i bönen så förstår man hur rätt den är. Jag kan verkligen inte förändra någon annan än mig själv. Ofta krävs det Mod för att förändra sig själv, och att sen inse Skillnaden; ja det är inte alla gånger lätt.
Ett exempel på att "inse skillnaden" är förhållandet jag hade.
När jag valde att lämna drogerna vill jag självklart få med mig min kille på den vägen. Av olika anledningar ville/kunde han inte det. Under flera månader försökte jag förändra honom. Jag förstod inte då att jag inte kunde förändra honom.
Idag när jag jag var ute på stan träffade jag för övrigt på honom.
Även om jag valt att inte ha nån kontakt med honom så händer såklart ibland att man råkar på varann. Tillståndet han såg ut att vara i gjorde mig ont att se.  Det väckte jobbiga känslor i mig, utöver att det jobbiga i att över huvudtaget träffa sitt ex.
Sorg, förtvivlan, ilska, rädsla osv. Jag önskar att jag kunde göra något, men jag kan bara förändra mig själv.
Att förändra sig själv ger dessutom ringar på vattnet, det tror i alla fall jag. Om jag rätar upp livet och tar hand om mig, då kommer kanske det inspirera andra.

Jag har ingen fast sysselsättning om dagarna just nu; inga studier, ingen praktik eller ett jobb.
Men jag vet att rutiner och struktur är viktig. För mig är det väldigt viktigt.
Att bara sitta rakt upp och ner ger mig alldeles för mycket tid att grubbla. Jag är en grubblare/tänkare, på gott och ont.
Jag gör därför varje kväll en dags-planering för kommande dag. Faktiskt även för helgerna, även om den inte innehåller lika mycket då. Jag vill ju ändå känna av skillnaden på vardag och helg.

En av de saker jag har på min planering just på måndagar är besök på LARO-mottagningen.
Jag hämtar medicin och lämnar prov. Det finns mycket förutfattade meningar om den här medicinen, så det är bra att dom har hög kontroll. Vanligtvis har jag även samtal där om måndagarna, men just denna är min kontakt där ledig.
En annan punkt på planeringen är möte, NA möte.
Jag hade inte riktigt tänkt på något att dela (berätta) om.Vilket jag oftast annars gör. Men eftersom tiden går börjar jag tänka över en sak; tacksamhet. Helgen som gått har varit riktigt bra och faktiskt otänkbar för drygt ett år sedan. Så alltmera nuförtiden har jag börjat känna tacksamhet.
Att jag lever, drogfrihet, rökfri, bättre familjerelationer, begynnande vänskaper, bättre hälsa, bättre ekonomi, riktig bostad osv.
Så ja, mitt sista ord innan jag ska krypa ner under täcket och sova får bli att jag känner TACKSAMHET :)

Mitt liv

Jag har tänkt berätta här om mitt liv, hur det har förändrats och hur jag vill det ska fortsätta utvecklas.

För 8 månader sedan kan jag inte påstå att jag levde.
Allt jag skulle kunna känna tryckte jag undan med heroin, heroin och åter mer heroin. All tid gick åt att skaffa pengar till drogen, det var verkligen ett 24/7 jobb. Bara för att vid nästan varje gång jag tog det, riskera livet i en överdos. Att undvika människor och gömma injektionsmärken för att ingen skulle förstå.. när det ändå var så uppenbart. All smärta jag tillfogade mig själv och alla i min omgivning. Alla konsekvenser.
Nä, det är inte att leva!

12 Mars 2012 blev jag inskriven på LARO-mottagningen. En läkemedels-assisterad rehabilitering med målet att bygga upp en tillvaro med sociala kontakter och sysselsättning, en fungerande ekonomi och hälsa.
I ca ett och ett halvt år hade jag väntat på att få komma in på "programmet". En lång väntan med prover och utredningar. Äntligen skulle jag få börja skapa ett liv.
Bland det första jag gjorde var att bryta helt med alla som var aktiva i missbruk. Det gällde även min kille. Det var långt ifrån lätt att bryta med den man älskat, men för att inte jag skulle "trilla tillbaka" var det nödvändigt. Likaså är det nödvändigt att inte umgås med de gamla "vännerna". Jag kunde inte "ha en fot kvar" så att säga.

Först tror man lite att det bara handlar om att bli drogfri. Men när man sen är nykter  ja jag skriver "man" för det gäller mer än mig, så upptäcker man att det handlar om så mycket mer. Men för att komma någonstans, kunna skapa något, måste man först bli nykter.
Jag hade försökt så många gånger, jag hade också tagits flera överdoser så jag är tacksam att jag fick börja på detta programmet. Troligen hade jag inte suttit och skrivit här annars.

I somras började jag gå på NA möten (Anonyma Narkomaner). Jag hade varit där för några år sedan när jag var aktiv i mitt missbruk. Men nu, när jag var nykter, kunde jag ta in vad det handlade om.
Jag började förstå att drogandet faktiskt är en sjukdom. Som handlar om mycket mer än bara droger.
Det var så skönt att höra andra dela (berätta) om precis samma känslor och tankar jag hade. Numera går jag regelbundet på möten. Jag har tänkt skaffa en sponsor där, och börja arbeta efter de 12 stegen som NA tillämpar. Jag vill ju mer än "bara" bli drogfri, jag vill ju även bli en bättre människa.
För den som vill veta mer om Anonyma Narkomaner, klicka här: www.nasverige.org

Det är verkligen inte så att "bara för att jag är drogfri är livet en dans på rosor". Nä, ibland dansar man på taggarna med. Men om jag fortsätter vara nykter kan jag lära känna mig själv, förstå hur jag fungerar, jag kan börja skapa mig ett drägligt liv. Och det är detta jag gör nu.

En stor sak som hände tidigt i mitt tillfrisknande, som jag väljer att kalla det, var att jag hade en virus-sjukdom som blev värre och värre. Jag hade Hepatit C, genotyp 1. En kronisk leverinfektion, som kan utvecklas till levercirros (skrumplever).
Jag blev rätt snabbt insatt på en sk Interferonbehandling. En medicinsk behandling som till ca 80% botar. Två sorters tabletter dagligen och en injektion per vecka, som man ger sig själv. Inte så kul när man varit sprutnarkoman.
Det var stundtals mycket biverkningar av den. Bland annat var det i början mycket känslor som påminde av avtändning på heroin. Annars har det varit en fruktansvärd trötthet de sista månaderna.
Men tack vare att jag bestämt mig för att sluta droga, och fick hjälp med det, så fick jag denna chansen med behandling. Det hade jag aldrig fått om jag fortsatt missbruka. Idag talar allt för att jag är frisk till 100%. Helt säkert vet man efter 6 månader.

En konsekvens av missbruket är problem med tänderna. Jag har klarat mig bra i jämförelse med många andra. Men missbruket tillsammans med genetisk tandlossning gör att jag kommer behöva operationer.
En annan konsekvens är skulder. Kronofogden finns med i bilden och lär göra lång tid framöver. Men som nykter går det ju faktiskt att börja göra förändringar.
För att skryta lite så är en stor förändring att jag slutade röka också 1 April 2012. Av det sparar jag förutom hälsa, även mycket pengar.

Framöver så väntar jag på ett möte med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen angående sysselsättning och tids nog ett riktigt jobb. Jag menar, jag är 34 år och förtidspensionerad.. så vill jag inte ha det. Jag kämpar som sagt för att skapa mig ett värdigt liv, och för mig innebär det även ett jobb. Eftersom jag tycker mig ha förmågan.
När man missbrukat så många år av sitt liv och inte har nån direkt arbetslivserfarenhet så är det självklart också skrämmande.

Idag känns det faktiskt rätt bra att vara jag. Jag är verkligen påväg tillbaka.
Jag har fått en betydligt bättre kontakt med min familj. Jag har så smått börjat skapa nya vänskaps kontakter. Min hälsa är mycket bättre. Ekonomin blir bättre.
Jag har en egen säng att sova, i en egen lägenhet. Bara det liksom.. från att ibland sova i trappuppgångar och i parker till att bo i en riktig lägenhet. Sova i en mjuk skön säng.
Självklart kommer det vara både lätta och svåra bitar framöver, men så är ju livet.

Vill du hänga med på resan? Följ bloggen!