En ny vecka

Jag gick upp klockan 08 i morse.
Då brukar jag fixa frukost och sätta mig vid datorn för att läsa "Dagens Text" ur boken "Bara för Idag".
Den läggs ut varje dag på Internet. Efter det läser jag Sinnesrobönen:

Gud, ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
och Förstånd att inse Skillnaden

Just idag när jag läser den kommer utan förvarning tårar i ögonen. Kan inte riktigt säga vad som kom upp i tankarna, men troligen en hel del. Jag har ju under lång tid tryckt undan alla känslor.
Visst hängde jag upp mig, och gör ibland nu med, på ordet Gud i bönen. Jag ser mig inte som religiös, men jag tror det finns en kraft starkare än mig. Den kraften är flera saker för mig.
Lyssnar man på texten i bönen så förstår man hur rätt den är. Jag kan verkligen inte förändra någon annan än mig själv. Ofta krävs det Mod för att förändra sig själv, och att sen inse Skillnaden; ja det är inte alla gånger lätt.
Ett exempel på att "inse skillnaden" är förhållandet jag hade.
När jag valde att lämna drogerna vill jag självklart få med mig min kille på den vägen. Av olika anledningar ville/kunde han inte det. Under flera månader försökte jag förändra honom. Jag förstod inte då att jag inte kunde förändra honom.
Idag när jag jag var ute på stan träffade jag för övrigt på honom.
Även om jag valt att inte ha nån kontakt med honom så händer såklart ibland att man råkar på varann. Tillståndet han såg ut att vara i gjorde mig ont att se.  Det väckte jobbiga känslor i mig, utöver att det jobbiga i att över huvudtaget träffa sitt ex.
Sorg, förtvivlan, ilska, rädsla osv. Jag önskar att jag kunde göra något, men jag kan bara förändra mig själv.
Att förändra sig själv ger dessutom ringar på vattnet, det tror i alla fall jag. Om jag rätar upp livet och tar hand om mig, då kommer kanske det inspirera andra.

Jag har ingen fast sysselsättning om dagarna just nu; inga studier, ingen praktik eller ett jobb.
Men jag vet att rutiner och struktur är viktig. För mig är det väldigt viktigt.
Att bara sitta rakt upp och ner ger mig alldeles för mycket tid att grubbla. Jag är en grubblare/tänkare, på gott och ont.
Jag gör därför varje kväll en dags-planering för kommande dag. Faktiskt även för helgerna, även om den inte innehåller lika mycket då. Jag vill ju ändå känna av skillnaden på vardag och helg.

En av de saker jag har på min planering just på måndagar är besök på LARO-mottagningen.
Jag hämtar medicin och lämnar prov. Det finns mycket förutfattade meningar om den här medicinen, så det är bra att dom har hög kontroll. Vanligtvis har jag även samtal där om måndagarna, men just denna är min kontakt där ledig.
En annan punkt på planeringen är möte, NA möte.
Jag hade inte riktigt tänkt på något att dela (berätta) om.Vilket jag oftast annars gör. Men eftersom tiden går börjar jag tänka över en sak; tacksamhet. Helgen som gått har varit riktigt bra och faktiskt otänkbar för drygt ett år sedan. Så alltmera nuförtiden har jag börjat känna tacksamhet.
Att jag lever, drogfrihet, rökfri, bättre familjerelationer, begynnande vänskaper, bättre hälsa, bättre ekonomi, riktig bostad osv.
Så ja, mitt sista ord innan jag ska krypa ner under täcket och sova får bli att jag känner TACKSAMHET :)