Mitt liv

Jag har tänkt berätta här om mitt liv, hur det har förändrats och hur jag vill det ska fortsätta utvecklas.

För 8 månader sedan kan jag inte påstå att jag levde.
Allt jag skulle kunna känna tryckte jag undan med heroin, heroin och åter mer heroin. All tid gick åt att skaffa pengar till drogen, det var verkligen ett 24/7 jobb. Bara för att vid nästan varje gång jag tog det, riskera livet i en överdos. Att undvika människor och gömma injektionsmärken för att ingen skulle förstå.. när det ändå var så uppenbart. All smärta jag tillfogade mig själv och alla i min omgivning. Alla konsekvenser.
Nä, det är inte att leva!

12 Mars 2012 blev jag inskriven på LARO-mottagningen. En läkemedels-assisterad rehabilitering med målet att bygga upp en tillvaro med sociala kontakter och sysselsättning, en fungerande ekonomi och hälsa.
I ca ett och ett halvt år hade jag väntat på att få komma in på "programmet". En lång väntan med prover och utredningar. Äntligen skulle jag få börja skapa ett liv.
Bland det första jag gjorde var att bryta helt med alla som var aktiva i missbruk. Det gällde även min kille. Det var långt ifrån lätt att bryta med den man älskat, men för att inte jag skulle "trilla tillbaka" var det nödvändigt. Likaså är det nödvändigt att inte umgås med de gamla "vännerna". Jag kunde inte "ha en fot kvar" så att säga.

Först tror man lite att det bara handlar om att bli drogfri. Men när man sen är nykter  ja jag skriver "man" för det gäller mer än mig, så upptäcker man att det handlar om så mycket mer. Men för att komma någonstans, kunna skapa något, måste man först bli nykter.
Jag hade försökt så många gånger, jag hade också tagits flera överdoser så jag är tacksam att jag fick börja på detta programmet. Troligen hade jag inte suttit och skrivit här annars.

I somras började jag gå på NA möten (Anonyma Narkomaner). Jag hade varit där för några år sedan när jag var aktiv i mitt missbruk. Men nu, när jag var nykter, kunde jag ta in vad det handlade om.
Jag började förstå att drogandet faktiskt är en sjukdom. Som handlar om mycket mer än bara droger.
Det var så skönt att höra andra dela (berätta) om precis samma känslor och tankar jag hade. Numera går jag regelbundet på möten. Jag har tänkt skaffa en sponsor där, och börja arbeta efter de 12 stegen som NA tillämpar. Jag vill ju mer än "bara" bli drogfri, jag vill ju även bli en bättre människa.
För den som vill veta mer om Anonyma Narkomaner, klicka här: www.nasverige.org

Det är verkligen inte så att "bara för att jag är drogfri är livet en dans på rosor". Nä, ibland dansar man på taggarna med. Men om jag fortsätter vara nykter kan jag lära känna mig själv, förstå hur jag fungerar, jag kan börja skapa mig ett drägligt liv. Och det är detta jag gör nu.

En stor sak som hände tidigt i mitt tillfrisknande, som jag väljer att kalla det, var att jag hade en virus-sjukdom som blev värre och värre. Jag hade Hepatit C, genotyp 1. En kronisk leverinfektion, som kan utvecklas till levercirros (skrumplever).
Jag blev rätt snabbt insatt på en sk Interferonbehandling. En medicinsk behandling som till ca 80% botar. Två sorters tabletter dagligen och en injektion per vecka, som man ger sig själv. Inte så kul när man varit sprutnarkoman.
Det var stundtals mycket biverkningar av den. Bland annat var det i början mycket känslor som påminde av avtändning på heroin. Annars har det varit en fruktansvärd trötthet de sista månaderna.
Men tack vare att jag bestämt mig för att sluta droga, och fick hjälp med det, så fick jag denna chansen med behandling. Det hade jag aldrig fått om jag fortsatt missbruka. Idag talar allt för att jag är frisk till 100%. Helt säkert vet man efter 6 månader.

En konsekvens av missbruket är problem med tänderna. Jag har klarat mig bra i jämförelse med många andra. Men missbruket tillsammans med genetisk tandlossning gör att jag kommer behöva operationer.
En annan konsekvens är skulder. Kronofogden finns med i bilden och lär göra lång tid framöver. Men som nykter går det ju faktiskt att börja göra förändringar.
För att skryta lite så är en stor förändring att jag slutade röka också 1 April 2012. Av det sparar jag förutom hälsa, även mycket pengar.

Framöver så väntar jag på ett möte med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen angående sysselsättning och tids nog ett riktigt jobb. Jag menar, jag är 34 år och förtidspensionerad.. så vill jag inte ha det. Jag kämpar som sagt för att skapa mig ett värdigt liv, och för mig innebär det även ett jobb. Eftersom jag tycker mig ha förmågan.
När man missbrukat så många år av sitt liv och inte har nån direkt arbetslivserfarenhet så är det självklart också skrämmande.

Idag känns det faktiskt rätt bra att vara jag. Jag är verkligen påväg tillbaka.
Jag har fått en betydligt bättre kontakt med min familj. Jag har så smått börjat skapa nya vänskaps kontakter. Min hälsa är mycket bättre. Ekonomin blir bättre.
Jag har en egen säng att sova, i en egen lägenhet. Bara det liksom.. från att ibland sova i trappuppgångar och i parker till att bo i en riktig lägenhet. Sova i en mjuk skön säng.
Självklart kommer det vara både lätta och svåra bitar framöver, men så är ju livet.

Vill du hänga med på resan? Följ bloggen!