Brist på flow

Precis som uttrycket för ett innehållslöst materia, så känner jag mig som i ett slags vakuum. Eller "bara" helt off. Jag kan inte närmare beskriva känslan. Det i sin tur leder dock till andra känslor, nämligen frustration och oro.
Jag tycker att jag borde vara glad, gå runt och le stort, vara allmänt positiv och dessutom smålycklig. Åtminstone glad!
Jag är ju kär för h******e!
Eller? Är jag inte det?
Åh!
Jag är så trött på att ifrågasätta mina tankar och känslor. Jag vill bara må allmänt bra och flyta med i livet.
Jag saknar också det flow jag upplevde förra årskursen i skolan. Det känns som jag ännu inte kommit in i plugget, trots att det gått sex veckor. Ibland är det bara så förbannat segt. Jag kan önska att lärarna plötsligt ska överösa mig med läxor, tvinga igång mig så jag hittar tillbaka till flowet.
Jag vet inte vad som är fel, men huvudsaken är att jag hittar tillbaka, för just nu upplever jag det verkligen som att jag kommit på vilovägar.

Välja fokus

Lyssnade precis intressant på ett tal. Det handlade i korta drag på att fokusera på det som är positivt i sitt liv. Att försöka lägga mindre energi på det som är negativt och mer på det positiva och därigenom styra sitt liv till ett mer positivt.
Det är verkligen något jag behöver påminna mig om med jämna mellanrum, för jag har lätt att se allt som är "dåligt" med mig, se mina begränsningar i livet just nu, att bli uppslukad av den negativiteten. Istället behöver jag välja fokus, välja att se vad jag är bra på, välja att se vad för positiva saker och positiva människor jag har i mitt liv.

Annorlunda

Blir man förvirrad av förälskelse? Jag har i alla fall känt mig lite förvirrad, och tankspridd, ikväll.
Sista tiden har jag också varit glömsk och inte riktigt känt mig som förr. Egentligen känns det så med skolan med, jag kanske inte riktigt har kommit in i det. Jag känner mig till och med lat. Hm.

Kärlek

Inte trodde jag det, nä det hade jag inte ens i tankarna. Jag tänkte ´okej, men vi kan väl träffas och fika´. Men redan där på cafét höll jag på att drunkna i hans ögon.
Tystnaden som emellanåt uppstod var inte som med andra, då den har kunnat kännas besvärande, med honom var den avslappnad och samtidigt med fjärillsbesök i magen.
Om jag skulle betrakta mig själv där jag satt tillsammans med honom, så måste sett förtrollad ut. Det kändes som det där ´klicket´ jag hört talas om.

Jag har alltid haft en förmåga att leva långt fram i tiden när det kommer till  eventuella  pojkvänner. Förhållande, förlovning, sambo och allt annat i ett rasande tempo. Det är något jag måste vara medveten om. Nuet, det är här jag bör vara!
Jag har också en förmåga av att se hur jag inte passar ihop med eventuella pojkvänner...
Tankarna går som, jag är någon annanstans i livet eftersom jag som vuxen utbildar mig, och dessutom har minst 4 år kvar, hur ser det ut. Eller, jag dricker inte alkohol och det blir för jobbigt att ta frågorna om det. Eller, min ekonomika situation är totalt låst och oerhört begränsad under minst 5 år. Jag kan fika 1-2 gånger per månad, men att åka på en semester skulle bli helt omöjligt. Eller, om jag skulle vilja flytta till en annan stad eller till en annan lägenhet, så måste jag vänta först 5 år på att min skuldsanering ska bli klar och sedan ytterligare 3 år på att betalningsanmärkningarna försvinner, seeen kan jag skriva ett kontrakt, eller ta ett lån, öppna ett abonemang, skaffa ett bibliotekskort osv.
Det blir för mycket, så jävla för mycket.
Vem som helst skulle kunna bli deprimerad, därför måste jag leva här och nu! Just nu vill jag bara glädjas åt att jag är kär och att jag faktiskt har en pojkvänn.

Tick tack

Klockan slår, tiden går. Skolan är i full gång. Har också engagerat mig i olika projekt som har med skolan att göra. Kontrasten mot hur jag mådde under delar av sommaren är stor.
Känns riktigt bra nu! :)