Precis som uttrycket för ett innehållslöst materia, så känner jag mig som i ett slags vakuum. Eller "bara" helt off. Jag kan inte närmare beskriva känslan. Det i sin tur leder dock till andra känslor, nämligen frustration och oro.
Jag tycker att jag borde vara glad, gå runt och le stort, vara allmänt positiv och dessutom smålycklig. Åtminstone glad!
Jag är ju kär för h******e!
Eller? Är jag inte det?
Åh!
Jag är så trött på att ifrågasätta mina tankar och känslor. Jag vill bara må allmänt bra och flyta med i livet.
Jag saknar också det flow jag upplevde förra årskursen i skolan. Det känns som jag ännu inte kommit in i plugget, trots att det gått sex veckor. Ibland är det bara så förbannat segt. Jag kan önska att lärarna plötsligt ska överösa mig med läxor, tvinga igång mig så jag hittar tillbaka till flowet.
Jag vet inte vad som är fel, men huvudsaken är att jag hittar tillbaka, för just nu upplever jag det verkligen som att jag kommit på vilovägar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar