Gott slut & gott nytt

Tack för detta året. Jag hoppas på ett bra 2014. 

Allt har inte varit lätt, men jag är i alla fall nykter och drogfri, grunden för allt annat.

Ikväll ska jag fira nykter med några från NA.
Ta det lugnt ikväll! :)

Sockerberoende

Vet inte hur jag ska beskriva mitt mående ikväll. Jag är både ledsen och förtvivlad, samtidigt lite neutral. Men mest besviken och ledsen för mitt sjuka ätande.
Jag tänker -Va fan jag har slutat med alkohol, narkotika och nikotin.. Varför kan jag inte äta normalt?
Ja troligen för att jag är sjuk, jag har en sjukdom som heter Beroende. Alkohol, heroin eller socker, sak samma, alla är symptom på sjukdomen.
Jag har rensat ut kylen, frysen och skafferiet på "sockerhaltiga" livsmedel och jag har gjort ett matschema för imorgon och på tisdag.
Gud, ge mig sinnesro..

Jul/vinter-lov

Mitt första långa lov. Borde vara helt underbart va? Speciellt med tanke på hur snabbt jag tyckt att helgerna går. Jag trivs med ett schema att följa, att veta vad jag ska göra. Tror jag. Kanske behöver jag lära mig att vara ledig. Men jag har tagit med mig en del böcker så jag kan sysselsätta mig med också. "Problemet" är bara alla störningsobjekt här hemma, som exempelvis tv:n och datorn.
Det är rätt häftigt att 1 termin redan gått. Det kändes inte som så länge sedan jag började. Och så mycket jag lärt mig på bara den här tiden.
Det är 3 år som jag ska gå på denna linje, innan jag kan komma vidare till högskola/universitet. Alltså har jag gått 1/6. Och längtar redan till den 2/6 :)

God jul

Jag vill önska dig som läser bloggen en 

Julen var en högtid som jag trodde mig hata förr. 

Mycket handlade om sorg och skam. 

Sorg för att jag ville haft en bättre familjerelation & familjekonstellation. 

Skam för mitt missbruk och allt vad det innebar.

Idag är den andra julaftonen jag är nykter & drogfri på flera år och för det är jag tacksam. 

Jag är också tacksam för att jag fick fira den så med familjen. 

Dessvärre kändes delar av sammankomsten inte äkta, det kändes som ett slags spel. Vi känner inte varandra och har inte mycket gemensamt. Visst, det är bättre nu än förr. 

Det är dock inte så med alla i familjen, tack och lov!

Mr Jag önskar er 

en riktigt varm, kärleksfull, nykter, drogfri och God Jul

En annorlunda julklapp

Just nu skulle jag vilja skrika, svära, spotta, slå, skrika och svära lite till...

Jag känner mig hm, förföljd, kan jag kalla det så? Lite "offeraktigt" känner jag mig som jag ligger ner och privatpersoner och en del företag bara sparkar på mig. För nån vecka sedan hade jag folk från via hyresbolaget här hemma för att fixa en sak. De skulle höra av sig innan, men gick bara rakt in - och fixa det dom skulle samt förstörde lite annat.
När den nya företaget kommer för att fixa det de förra förstörde, jag då lyckas de förstöra lite annat....
Jag har för andra gången på kort tid fått en trevlig elräkning, på min gamla adress - för elförbrukning och nätavgifter EFTER att jag både flyttat och över telefon sagt upp abonnemanget där....
För ca två månader sedan tänkte försäkringskassan dra in mitt bostadstillägg för att den förra hyresgästen inte hade flyttat sin folkbokföring.. men efter många samtal och kontakter med hyresvärd m.m fick jag behålla bostadstillägget.
Som grädde på det här klisteraktiga budget moset ringde kronofogden i morse, de överväger att ge mig avslag på skuldsaneringsansökan - varför då? Jo tydligen har jag en sambo, samma kvinna som höll på att kosta mig bostadstillägget för två månader sedan....
Som sagt, jag vill skrika ut min frustration, irritation och aggression.
Det ända positiva med allt det här är att jag inte en ända gång tänkt tanken, eller känt känslan, av att droga ner mig som någon slags tillfällig lösning (så som jag direkt hade gjort förut) och för det är jag oerhört tacksam.
Vem vet, det här är kanske en annorlunda julklapp - en prövning av min drogfrihet, jag kanske rent av ska vara j*vligt tacksam för andras inkompetens?!

Typ, god jul Mr J *pooof rätt i huvudet*

Bulimi light

Så var det dags igen. Jag hade varit iväg nästan hela dagen. Köpt julklappar bland annat. Jag tänkte äta på Ikea men där var fruktansvärt mycket människor så jag tänkte jag väntar tills jag kommer hem. När jag kommit tillbaka med bussen behövde jag handla något att laga till. Förvisso har jag en del hemma, men var sugen på något annat även om jag inte riktigt visste vad. Det slutade med att jag inte köpte någon mat, istället blev det en massa choklad och glass. När jag kom hem tryckte jag i mig nästan allt och 5 minuter senare låg jag på knä på toan och kräktes upp allt, självmant.
Det kan väl tyckas så enkelt som att "men orka stå i kö på Ikeas lunchrestaurang istället" eller "låt bli att köpa choklad och glass", men det är inte så enkelt. Det här händer även när jag ätit som jag ska.
Jag är glad att jag lyft problemet med psykologen, men samtidigt känner jag att jag behöver agera. Det börjar kännas akut. När jag vaknade i morse gjorde det ont i höger sida, under revbenen.
Vad fan gör jag? Varför plågar och misshandlar jag min kropp? Det är ju precis samma som jag gjorde i form av narkotika tidigare.
Jag blir så arg, jag blir så ledsen..

Medvetenhet

Visst låter det bra, medvetenhet. Men medvetenheten kan vara jobbig med. Eller snarare att att inte agera efter medvetenheten.
Jag träffade psykologen idag. Hon började med att säga att hon kommer sluta för hon fått ett annat jobb. Men hon ska vara till Mars mest troligen så vi får försöka jobba intensivare, efter jul, och lite extra semester för hennes del...
Men iallafall. Hon berömde mig för min medvetenhet och att jag analysera situationer. Men jag menar att det inte räcker att analysera situationen och vara medveten, jag måste ju agera! Jag vill agera! Jag vill bryta mitt destruktiva överätande. Jag känner att jag behöver hjälp med att göra en fungerande matplan, typ för en vecka i taget. Jag stirrar mig blind på vad jag inte "kan" äta (sånt som jag överäter) och min fantasi för att fixa ihop något relativt nyttigt och gott är inte den bästa.

Nelson Mandela

En av modern tids största personer har nyligen avlidit, Nelson Mandela blev 95 år gammal.

Härom dagen såg jag en dokumentär om honom. En av mina första tankar om honom är att det verkligen är helt otroligt hur beundransvärd han var och hur mycket han har betytt för inte bara det sydafrikanska folket, utan för hela världen.

Tidigare visste jag inte att Olof Palme, statsminister 1969-76 och från 1982 fram till sin död 1986, med sitt parti socialdemokraterna hade en nära relation med ANC och arbetade för Nelson Mandelas frisläppning. Moderaterna däremot var emot det.

När Nelson Mandela slutligen släpptes den 11 januari 1990, var det första land han besökte Sverige. Men statsminister Olof Palme hade tyvärr mördats 4 år tidigare och Mandela kunde inte tacka honom för sitt arbete.

Jag hoppas att världen kan fortsätta med Mandelas anda, annars kommer att spiralen av våld och hämnd mest sannolikt fortsätta i all evighet.

Den som inte känner till mycket om Nelson Mandel ber jag läsa om honom här. 

Om apartheid kan du läsa här.

Om mänskliga rättigheter kan du läsa här. 

Vill du engagera dig på något sätt rekommenderar jag: 

http://www.amnesty.se 

http://www.unhcr.se/se

Bara lite till

Jag har ett nytt missbruk. Mat, socker. Jag måste inse fakta. Det är superlätt att byta ut det ena mot det andra. Att äta 3 hg choklad varje kväll, utöver en massa annat (som till viss del hettsäts), är inte friskt.
Mitt ätande ger mig ångest, det ger mig säkert också en stroke eller hjärtinfarkt om ett par år ifall jag fortsätter.
Jag vill inte, men likt förbannat fortsätter jag trycka i mig bit efter bit. Vid var och varannan tugga tänker jag på den där stroken som väntar på att få slå till. När jag ska sova mår jag illa rent fysiskt, under dagen har jag kramper i magen, gaser, förstoppning och det hugger till bakåt ryggen och i höger sida.
Jag vill inte, jag vill verkligen inte må dåligt. Men någonstans mitt i detta sjuka finns en bit av vilja som kedjats sig fast. En vilja av att fortsätta äta, bara lite till.

Min hjärna säger
"Jag tar tag i det imorgon"
"Äsch, idag har jag varit så duktig"
"Idag är redan körd, jag fortsätter"
"Denna veckan är redan körd, jag tar tag i det på måndag"
"Det är snart jul, jag tar det sen"
"Ska jag aldrig kunna unna mig något"
"Vad ska jag ha för gott till filmkvällen?"
osv...
Mitt förnuft och min fysiska kropp vrålar sig hesa som i en upprepande grekisk kör; sluta nu, sluta nu!

Andas

Aaaa! Så frustrerad jag kan bli ibland på nivån på klassen. Andas Mr!