Samtal med mamma

Min mamma ringde nu på kvällen. Vi pratade om att hitta på något tillsammans.
Hon har bestämt med de andra syskonen att gå på bio och undrar om jag vill följa med. Ena syskonet hade sagt att hen kände sig utanför. Det brast lite för mig då och jag sa så som jag uppfattar situationen.
Det syskonet har missbruksproblem, något vår mamma inte vet om, eller visste rättare sagt. Nu vet hon. Det är också därför jag valt att inte gå dit och hälsa på mera. Det kan tyckas grymt, men det handlar om ett ställningstagande. Att missbruk är inte okej, samt att det innebär en återfallsrisk för mig.
Jag hade inte sagt något till min mamma om mina sista års missbruk, men gjorde det också och bad samtidigt om förlåtelse för att jag inte gjort det tidigare. Hon förstod då varför jag inte går dit längre. Hon förstod också varför hen känner sig utanför. Eftersom hen oftast måste ha alkohol så kan hen inte vara med så länge på saker där vi är alla sammlade. Så uppfattar jag det i alla fall.
Något jag lärt mig på senare tid är att är att jag inte kan förändra någon. Så jag sa till min mamma att det måste komma från hen själv, att hen förstår att det är ett problem och vill göra något åt det.

Usch usch. Jag tänker på vilket helvete familjen måste haft under hela tiden jag missbrukade. Jag kan verkligen plågas av tankar på sånt. Så mycket jag utsatt alla för. Jag är skäms verkligen om fan för allt sånt.

Mamma avslutade samtalet med -"du, jag älskar dig".

När jag var liten kan jag inte minnas att jag fick höra det en ända gång. Hon lämnade tack och lov den hon var gift med för några år sedan och efter det började hon förändras, så numera brukar hon skriva det i sms. Men att höra henne säga det. Efter jag lagt på telefonen kom tårarna.
Tårar som kommer allt oftare. Känslor som kommer ikapp.

Jag hade tänkt gå på ett na-möte ikväll men stannade hemma. Fast jag känner att jag borde gått, så imorgon ska jag. Jag vill känna det lugnet som jag känner där, när belysningen dämpas och jag lutar mig bakåt i soffan och blundar emellanåt. Den inre friden, sinnesron.