Ge upp eller kämpa på

Denna dag och delvis kväll har måendet varit käpp rätt åt helvete. Tankarna har snurrat runt och runt. Har ibland känt för att skita i allt. Att allt är och blir för mycket. Att jag inte orkar leva drogfritt.
Ibland blir jag så arg och besviken på mig själv. Jag uppsöker möjligheten att prata av mig, dela med mig, men gör det inte. Något inom mig hindrar. Det händer gång efter gång. Visst att jag är blyg och inte tycker att jag har något att berätta om som andra vill höra, men något kan jag väl få ur mig. Ibland är det så lätt att prata om saker och andra gånger är det som idag, helt tvärstopp.
Jag förstår dock lite av varför jag känt mig helt ur gängorna.
Mitt ex ringde mig tidigare idag. Förutom att han grät och sa att han älskade mig ännu, och att det kändes jobbigt och drog upp en massa, så berättade han att han blivit misshandlad och rånad igårkväll. Han hade varit hos en vän till honom och båda är missbrukare. Som missbrukare försätter man sig ibland i farliga situationer och vistas bland farliga människor oavsett man vill eller är medveten om det. Mycket riktigt var det drogrelaterat, en annan missbrukare som inte gillade att den andra sålde droger i byn. Klart att ex:et var förtvivlad rädd och ledsen efter en sån händelse, jag känner precis igen känslorna från när jag blivit misshandlad och vid några tillfällen också rånad. Allt detta ex:et berättade om drog upp tankar och känslor om vad jag själv råkat ut för under missbruket. Minns ett tillfälle när jag blev överfallen i min lägenhet. Jag satt i soffan och rökade och pratade med en "vän" brevid mig. Vi båda var påverkade av diverse droger och blev plötsligt osams om något. Då drog han upp ett basebollträ ur sin väska och jag blev slagen över axlarna och ryggen samtidigt som jag försöker springa bort. Fick fler slag över benen och knäna när jag försökte krypa undan. Jag minns att jag upplevde det som om jag var en fånge i mitt eget hem, med hög smärta, extrem rädsla och en skyhög panik.
Det är inte så konstigt att jag hade ett mindre bra mående idag med dessa påminnelser och minne. Att jag dessutom har så förbannat svårt att prata ibland gör det inte bättre. På ett sätt skäms jag också över att jag gått och mått dåligt, jag menar det var mitt ex som råkade illa ut nu och det är väl han som mår dåligt då. Fast samtidigt har jag rätt till mitt mående, jag har rätt till mina känslor.
Min tanke blev senare att jag tänker fortsätta leva drogfritt och kämpa på. Jag vill aldrig leva ett liv igen där jag skulle behöva ha ögon i nacken men ändå gå runt med en ständig rädsla.
Nu ska mister jag sova, nya tag imorgon! Godnatt!