Käftsmäll

Idag fick tryggheten sig en ordentlig käftsmäll.
Jag var på ett ställe och kom till dit lite tidigt, jag gick där och småpratade med några. Sen kliver en man innan genom dörren.
FAN, tänkte jag. Är det inte..? Han hälsar på några och går sedan mot mig, han sträcker fram handen, jag tar hans hand i min och jag ser han i ögonen. Något gryr inom mig. Jag sitter sedan så jag har honom en bit snett ifrån mig, men, han flyttar och sätter sig mitt emot mig. Jag tittar på honom, han tittar på mig. Jo, det är han. Vid två tillfällen har jag haft den här personen "efter mig". Vid ett tillfälle fick han tag i mig och då blev det en fysisk konfrontation jag helst vill glömma. Jag vill gärna glömma skräcken från det första tillfället också, när jag blev jagad genom en stad mitt i natten.

Hur ska jag hantera den här situationen? Minns han ens mig?
Jag kommer ihåg honom som det var igår. All den tiden jag la på att hålla mig borta och gömd från honom. Den ständiga skräcken att möta honom.
Det ända jag tror mig förstå är att det borde ligga bakom mig, jag vill lägga detta bakom mig. Men finns det någon risk att allt det gamla hatet och rädslan vaknar till liv när vi nu möts igen?