Bara lite till

Jag har ett nytt missbruk. Mat, socker. Jag måste inse fakta. Det är superlätt att byta ut det ena mot det andra. Att äta 3 hg choklad varje kväll, utöver en massa annat (som till viss del hettsäts), är inte friskt.
Mitt ätande ger mig ångest, det ger mig säkert också en stroke eller hjärtinfarkt om ett par år ifall jag fortsätter.
Jag vill inte, men likt förbannat fortsätter jag trycka i mig bit efter bit. Vid var och varannan tugga tänker jag på den där stroken som väntar på att få slå till. När jag ska sova mår jag illa rent fysiskt, under dagen har jag kramper i magen, gaser, förstoppning och det hugger till bakåt ryggen och i höger sida.
Jag vill inte, jag vill verkligen inte må dåligt. Men någonstans mitt i detta sjuka finns en bit av vilja som kedjats sig fast. En vilja av att fortsätta äta, bara lite till.

Min hjärna säger
"Jag tar tag i det imorgon"
"Äsch, idag har jag varit så duktig"
"Idag är redan körd, jag fortsätter"
"Denna veckan är redan körd, jag tar tag i det på måndag"
"Det är snart jul, jag tar det sen"
"Ska jag aldrig kunna unna mig något"
"Vad ska jag ha för gott till filmkvällen?"
osv...
Mitt förnuft och min fysiska kropp vrålar sig hesa som i en upprepande grekisk kör; sluta nu, sluta nu!