Jag har sett ett inslag om ett jobbcoach-företag nu ikväll. Det visade att en del av fördomarna nog kan stämma. Det mesta som räknas verkar vara vinster, alltså pengar. Jobbcoachindustrin omsätter miljarder.
När jag började hos den jobbcoachen jag går hos gick jag in i det med en väldigt positiv inställning. Jag visste dessutom att jag kunde sluta när jag ville eftersom jag inte gick där mot ersättning. Nu har jag gått där sedan den 5 Februari. Jag har varit på 1 studiebesök, som för övrigt min jobbcoach inte följde med på. Sista veckorna har jag varit där endast 1 timme per vecka, men AF betalar löpande summa för hela veckor om jag förstått det rätt. Samtidigt förstår jag att jag bara är där 1 timme per vecka, det måste ju rimligen finnas saker att göra. Jag har haft personliga samtal, gjort ett test och fyllt i ett antal frågeformulär sedan har jag själv fått sitta och leta tänka bara praktikplaster via eniro.se som coachen föreslog. Hm. Jag ska inte bara kasta skit, jag har faktiskt sett vad jag har för styrkor och svagheter vilket är bra att ha med mig. Jag vet också att det skulle anställas en person som enbart skulle jobba med att hitta platser för arbetsträning och praktik. Imorgon har jag min nästa tid med coachen. Jag hoppas på något framsteg då.
Men jag sökte för nån vecka sedan en utbildning, en vuxen-lärlingsutbildning som jag i och för sig sedan fick beskedet att den inte kommer starta. Fast det finns en liknande utbildning som jag bokat tid till studie & yrkesvägledare för att söka till istället. Det känns som att jag då har en planering utifall det fortsatt inte ger något konkret hos jobbcoachen.
Jag måste också skriva att jag beundrar de som jobbar, somliga upp till 100% och mera. Själv tycker jag inte tiden räcker till med det "lilla" jag gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar