Högre makt

Jobbcoachen sa att det skulle bli förändringar nu, hon hade inte riktigt visst hur de skulle jobba och inte fått ordentliga instruktioner från Arbetsförmedling sa hon. Skulle inte tro det! Nån konstig undanflykt och ursäkt, som hon inte berättade om vid uppföljningsmötet med just Arbetsförmedlingen. Förändringen ska bestå av 2 workshops per vecka, som hon ska hålla. Okänt innehåll. Eftersom det i princip inte fanns något alls att göra innan dom så är de det hela schemat. Fast jag har ett studiebesök på Onsdag angående en eventuell praktik. Förhoppningsvis känns det bra och kan bli något. Arbetsförmedlingen bryter avtalet om jag inte fått någon praktik inom tre veckor och anlitar ett annat ställe i så fall. Ett ställe som jag är bekant med men nog haft lite fördomar om. Oavsett ska det nog bli bra. Jag försöker behålla min positiva inställning även om den ibland brister. 
I mina dagliga beslut och böner, till min "högre makt", ber jag om styrka och mod. Men också tillit till att jag blir ledd i rätt väg och att allt blir bra. Och tänker jag tillbaka till bara ett år sedan så är allt så mycket bättre redan. "Problemet" är väl att jag (troligen många med mig) vill ha mer i livet. 
Förresten det här med mig högre makt har jag funderat mycket på. Som liten fanns det en kristen tro inom familjen, dels en som arbetade inom kyrkan och dels andra som startade någon egen "kristen förgrening" eller möjligen "sekt" utifrån sett. Åtminstånde kallade dom den vid samma namn som en självmordssekt i USA, även om de nog inte visste det just då. Under uppväxten blev det konstigt, hela kristendomen, tycker jag. Skamligt också. Men sen när jag tänker tillbaka till alla år i missbruket, alla konstiga substanser och överdoser, alla våldssituationer och skumma personer så visst finns det en högre makt.  Oavsett hur tron såg ut i barndomen så har något definitivt vakat över mig där ute. Jag kallar det min högre makt.