Nikotinfri

Jag hade nyss blivit drogfri och skulle kort därefter påbörja en interferonbehandling för Hepatit C (kronisk leverinfektion). Jag visste att den medicinska behandlingen kunde vara rätt tuff och tänkte att om jag ändå skulle må dåligt kunde jag samtidigt passa på att sluta med rökningen också. När jag sen tog beslutet så använde jag nikotinplåster under 2 månader för att trappa ner. Att börja med snus för att lindra abstinens var aldrig något alternativ för mig. Det är ju faktiskt nikotin det med, vilket ger ett beroendet som är minst lika starkt som cigaretter.
Nu idag är det ett år som rökfri. Det känns helt underbart och fantastiskt. Jag är både förvånad och stolt. Det är så skönt att vakna på morgonen och kunna andas fritt. För att inte tala om konditionen som blivit så mycket bättre. Jag minns när jag började gymma och bara kunde stå 15-20 minuter på crosstrainern, nu går det med 60 minuter och då är jag ändå inte helt nära en kollaps. Vissa dagar tänker jag inte på att jag har rökt, det kan faktiskt gå en vecka och ibland mer innan jag liksom tänker "ja just det ja". En annan fördel är att dofter och smaker blir intensivare. Tänk så underbart speciellt på våren och sommaren!
(Jag kanske ska tillägga, på grund av dagens datum, att detta inte är ett Aprilskämt)