Återblick

Nyinköpt färgpatron till skrivaren, som nu självklart inte vill fungera. Trots installationer hit och dit. En toalett, som också självklart, när det är helg och jag inte kan ringa vaktmästaren, är stopp i. Bortsett från dom glädjedödarna så mår jag bra.
Idag den 18 Januari är det nämligen 1 år sedan jag tog heroin sist. Jag minns det tydligt. Hade bråkat med ex:et och tog det som en perfekt anledning till att ta något. Jag åkte till centralen och köpte 4 "rör". Gick in på en toalett där och injicerade, det var skitigt och med en stank av urin. Huvudet blev tyngre och tyngre, jag höll på att glida av toalettstolen, jag minns att jag tänkte tanken att det här håller på att bli för mycket, så jag drog ur sprutan och blodet börja rinna längst armen, blicken blev suddigare och suddigare, men så efter en stund minskade dragningskraften och synfältet blev lite klarare, då injicerar jag resten. Tanken på den gången, alla andra gånger och all annan skit gör mig så illamående och tårögd. Jag vill inte att det där ska ha varit jag, men hellre att det Varit än Är. Livet kan vara långt ifrån perfekt men ändå så otroligt underbart i jämförelse, jag känner lycka över att jag faktiskt lever. Jag borde inte men jag gör det. Något måste verkligen ha vakat över mig, hållit mig vid liv.
Jag blir så tårögd och låter mig brista ut i gråt, det behövs. Tack för att jag lever, och tack för att jag lever nykter och drogfri.