Om min mamma

Jag har under en tid kännt dåligt samvete för att jag inte hälsat på min mamma. Hon har skickat sms och ringt. Hon har berättat när hon är ledig och viljat träffas. Så idag lördag hade jag haft funderingar på att åka dit. Det är inte långt alls egentligen, fast mitt pendelkort gäller inte dit. Snålt är det med pengarna med, ännu mer för jag tatuerade mig igår. Vilken prioritering kan man tycka. Men jag minns när jag började en ny skola, osäker vilken klass, och kom dit med ett oklippt hår som såg hemskt ut. Där startade mobbingen direkt. Där pratar vi också prioritering. Vad kan en klippning kostat på den tiden? Jag funderade på om hon kunde komma hit istället. Men jag har svårt att säga ifrån och hon kan dröja sig kvar länge. Jag hör hur hemskt det låter, min egen mamma liksom. Men jag upplever det oftast som smått besvärande såsätt att jag inte känner henne, inte så som man normalt borde. "Vad ska man göra nu.. eller jaha, vad ska vi prata om.." Jag minns när jag träffade henne vid en busshållsplats runt julen. Efter artighetsfraserna och det allmäna som händer just nu började det bli svårt. Jag önskar jag kunde säga det. Jag vill inte bara skriva negativt om henne. Jag antar att hon under min uppväxt har handlat efter sina förmågor och rådande situationer. Som att under en lång tid levt med min dåvarande styvfar. En aggressiv man, i mångt och mycket ett kräk. Nånstans måste jag släppa taget om allt gammalt och efter alla terapi- och psykolog-timmar har ansett att jag gjort det. Men nu är jag osäker. Kan man nånsin helt lägga åt sidan känslan av att hon inte fanns där när jag behövde henne. När min styvfar fysiskt och psykiskt misshandlade under så lång tid. När jag grät och behövde tröst, när jag trodde jag skulle dö. Jo visst, till slut lämnade hon honom. Många år efter att jag flyttat. Jag hade hoppats att det handlade om hur han behandlat mig. Men jag vet inte. Hon ville väl inte det skulle upprepas på minsta syskonet. Sista åren har hon börjat säga att hon älskar mig, något jag inte kan minnas en ända gång som liten. Där är mycket jag i och för sig inte minns under uppväxten. Troligen både pga drogerna och sånt jag behövt förtränga.
Nä fy f-n så blev jobbigt att dra upp dessa minnen!