Som en klocka

Dagens "att göra" har gått fint. Först na-möte och sen vårdplanering som det kallas på laro-mottagningen. En sån görs var 3:e månad, skulle varit gjord i december men blivit framskjuten. I den sätter man upp mål och annat som ska göras, eller behövs göras. Den utformas individuellt. I alla fall så kunde jag bocka av alla punkter. Handläggaren från socialförvaltningen sa att "du går som en klocka och ser pigg och fräsch ut", sjuksköterskan/kontaktpersonen på laro höll med. De tyckte att så mycket hänt på så kort tid. Ja det har det ju faktiskt. Idag kände jag verkligen glädje och energi i hela kroppen. Efteråt var jag och lämnade leverprov på infektionen. Denna gången ska "bara" levervärdena kollas, nästa gång blir det cellprov med. Jag hoppas så innerligt att det ska se bra ut efter de 6 månaderna med interferon-behandlingen, men allt tyder på det. Även där fick jag höra att jag såg pigg och fräsch ut.
Det känns som att jag faktiskt går som en klocka, men samtidigt som jag vill njuta (och gör) av drogfriheten, så vill jag vara medveten om var jag varit. Det blir jag genom att höra andra dela med sig av sitt, och av att dela med mig själv om mitt på na-mötena. Jag tror det är väldigt viktigt att göra. Att inte plötsligt börja ta drogfriheten för givet. Tänka att "nä men jag kan ta en öl, bara en folköl". Jag KAN INTE det. Det kanske "går" en vecka eller månad, men det stannar inte där för mig. Det blir mer och mer och till slut sitter jag med en spruta i armen undrar vad fan som hände. Jag har gått den vägen flera gånger så jag vet att det är så för mig. Därav är det viktigt att minnas. Men för den sakens skull behöver jag inte gå och må dåligt över det. Jag kan gå som en klocka och känna mig som idag, full av energi och glädje.
Idag var det skönt att vara Mister Jag!