Hjärnsläpp

Jag brukar få pengar den 19:e varje månad, men jag hade fått dom redan idag. Så jag bestämde mig för att ta bussen till stan och handla lite. Såhär innan "de nya pengarna" kommer brukar kyl, frys och skafferi vara i behov av ordentlig påfyllning. Men så står jag då där på busshållplatsen och börjar tänka på vad min kod är på bankkortet. Mitt pendelkort har gått ut och bussarna tar inte kontanter längre. Paniken börjar komma krypande och tankarna snurra. Jag har glömt koden, jag kan inte komma på min kod! Helt totalt borta. Kollar mobilen om jag har skrivit upp den, men inte. När jag tänker vidare så inser jag att jag antingen får gå in till stan, 1 mil, eller vänta i en upp till vecka på en ny kod från banken. Jag går bort till affären för att se om jag kan ta ut pengar eller handla med hjälp med legitimationen och samtidigt prova ett par olika koder, men inget av det fungerar. I just den butiken, den ända där jag bor, kan man inte ta ut pengar eller betala utan kod. Så då ska jag sitta ute på landet i en vecka och dessutom inte kunna köpa mat tänker jag. Börjar stressa upp mig själv och snart tro att jag blivit knäpp. Hur kan något jag använder varje dag, ibland flera gånger om dagen, vara totalt borta? Det typiska beroendebeteende kom fram: problemet skulle va löst helst redan igår, inte om en vecka!
Men men, lösningen var ju egentligen inte så svår, jag hade inte behövt stressa upp mig. Jag förde helt enkelt över pengar via internetbanken till en person, som kommer hit imorgon. Han tar ut pengarna och kör mig till stan så jag kan ladda mitt pendelkort och har lite pengar ute tills koden kommer. Men att man ska vara så beroende av en 4-siffrig kod, det är ju inte klokt. Tänk om jag vore exempelvis pensionär, utan nån som kunde hjälpa mig.
Jaja. Jag sparade pengar på bussresan och kanske nått onödigt inköp. Framförallt fick jag tid till att arbeta med anonyma narkomaners stegarbetsguider.