NEJ, NEJ och åter NEJ

Tidigare idag kom en kille fram till mig på stan. Han sa "du som håller på med allt möjligt kan ju sånt här, jag undrar vad flu är och hur mycket jag behöver ta av det".
Men alltså hallå, jag håller inte på med något längre, vilket jag sagt flera gånger. Det är precis som om tiden står stilla. Det är som om man mitt i sitt missbruk inte hänger med och märker av förändringar utanför det. Jag antar, trots att jag inte vill bli stoppad på stan och tilltalad, att det kommer hänga i ett tag framöver och att jag gång på gång får låta missbrukare efter missbrukare veta att NEJ, jag håller inte på. När jag tänker efter så oavsett något handlar om detta eller annat behöver jag inte gå längre än till mig själv och hur jag skulle sagt och agerat, när jag var aktiv i beroendet.

Jag måste berätta en rolig sak med. Min katt är nästan som en hund. Hon har en kork från en kaviar-tub som hon gillar att leka med. Jag kastar iväg den och hon far efter så fort att hon fortsätter förbi korken och in i skorna, soffan eller vad som än är i vägen. Oftast tar hon med sig korken i farten. Men sen så tar hon den i munnen, springer tillbaka och lägger den framför mig och står liksom och väntar på att jag ska kasta den igen. Som om hon leker "Apport" :)