Jag reser mig igen

Snart är denna dagen till sin ände, ytterligare en drogfri dag.
Idag har jag gått runt och tänkt på, och kännt av, vinsterna med att vara drogfri. Mitt liv börjar äntligen ordna upp sig. Jag är påväg nånstans, till en tillvaro med ett bra mående. Snart en sysselsättning, jag har fått vänner, bättre kontakt med delar av familjen. Främst har jag börjat hitta ett inre lugn. Vissa dagar känner jag inte så mycket av det, men mer och oftare faktiskt. Allt för en enda sak, jag är drogfri.
Jag behöver inte längre vakna med oro, ångest, skam, förtvivlan, sorg och så vidare.
Jag behöver inte bedöva mig med heroin, eller andra droger. Jag är inte "färdig" och dit kommer jag kanske aldrig, men jag är i alla fall påväg.
Jag har verkligen varit nere på botten i omgångar, men som Torsten Flinck sjunger; Jag reser mig igen. Det kändes skönt att sitta i lugn och ro i soffan och bara känna vart denna resan, såhär långt, har tagit mig.
Dagen har annars varit en bra dag. Började med ett samtal med arbetstränings-företaget eller jobbcoacher som de är. Hade några frågor som jag fick besvarat. Fast som senare under eftermiddagen blev flera. Sen tog jag bussen till ett na-möte. Efter mötet var jag på Laro-mottagningen, som är en måndags-rutin. Där pratade jag om veckan som gått och mycket om jobbcoach-stället. Påväg hem stannade jag till vid gymmet. Igår brände jag hela 1707 kalorier, så det blev betydligt lugnare idag. Efter gymmet bar det hem till katten, kjela med henne och fixa mat. Pasta och köttfärs jag hade kvar sen igår. Pratade med en vän i telefon nyss och mailade över receptet på GI-knäcke.
Hade jag inte slutat droga vet jag inte om jag kunna sitta här och återge min dag, så det ska jag njuta av när jag nu avslutar kvällen med en kopp te.