Symbolik

Jag hade en hemsk dröm nu i natt. Familjen hade beställt en tv från något ställe och som levererades hem. När den kom var tv:n sönder, något med bilden. Min styvfar blev vansinnig och trodde att jag hade haft sönder den när jag bar den. Han tog tag i mig och jag började bli rädd. Han tryckte in mig i ett hörn och jag sa "ska du slå mig eller?". Han slog då ett slag mot sidan av huvudet på mig och rädslan slog på med full kraft. Jag tittade på min mamma som stod brevid, likaså min styvfar tittade på henne, hon fick tårar i ögonen men lämnade rummet. Min styvfar tog struptag på mig och börja kväva mig. Ja försöker skrika på hjälp o vaknar sen oroligt.
Detta var en dröm, men liknande har hänt. Och även om inte mamma var i närheten så måste hon ha visst vad som försegicks. Det var en slags symbolik att hon var med i samma rum.
Jag tänker att det kanske inte är så konstigt att jag gått den vägen jag gått sen. Samtidigt kan man inte skylla allt på sin barndom, och det vill jag inte. Nånstans i livet måste man nog försöka släppa en del, acceptera att de hänt men att man inte kan göra något åt det nu. Så är det i alla fall för mig. Eller jo jag kan göra något åt det, som vuxen kan jag försvara mig, något ett barn varken har möjlighet till eller ens ska behöva!