Så har det gått 11 månader sen jag blev nykter och drogfri. Eller blev och blev, det låter som att det bara hände och så är det verkligen inte. Jag tror inte någon som missbrukar inerst inne vill missbruka och likaså var det för mig. Viljan att sluta hade funnits länge, faktiskt i flera flera år, men inte styrkan och i den ligger till viss del också rätt förutsättningar. Med det menar jag att exempelvis utan ett boende är det ytterst svårt att ta sig ur ett missbruk. Just ett boende är som en grundtrygghet. Jag har svårt att förstå hur det i en del kommuner krävs drogfrihet innan ett boende erbjuds. Att klara av livet på gatorna "kräver" nästan droger i sig. Jag har inte varit hemlös i åratal, men ändå tillräckligt länge för att veta vad det innebär.
Idag har jag spenderat dagen med en god vän. Hon bjöd på indiska köttbullar med ris och sallad. Till dessert blev det semlor. Ja och förrätten hade jag med mig, kanelbullar. Nu här hemma "firar" jag med en kopp te och lite nötter/torkad frukt, strax ska jag meditera.
Ja, 11 månader som sagt, jag är så oerthört stolt glad och tacksam. Det är min bedrift, men ändå inte ensam. Ensam är inte alla gånger stark, och definitivt inte som beroende. Tack.
Bra kämpat! Framtiden är ljus utan droger! Önskar dig all lycka till!
SvaraRaderaHurra hurra för dig, vad du är bra!!! Kämpa på! :)
SvaraRaderaSå bra och så starkt gjort!! Jag lever lite som anhörig till alkoholberoende, min far dricker gärna och även min bror (som valde att inte leva för några månader sedan) och man känner sig så hjälplös inför hur starkt ett beroende är. Håll i!! Kram från Sandra
SvaraRaderaHej Sandra och tack så mycket.
RaderaBeklagar angående din bror. Det sägs att medberoendet är det starkaste beroende som finns, och det ligger väldigt mycket i det. Jag minns hur tiden med mitt ex var, och hur jag kan känna fortfarande ibland.
Det finns en del träffar för medberoende som kanske kan vara intressant;
http://www.al-anon.se/
Kram