Adrenalinpåslag

Träffade på ex:et i eftermiddags. Eller ja, egentligen mötte jag honom på trottoaren på väg till affären. Direkt jag såg han stannade andningen och det högg till i hela kroppen.
Adrenalinet börja pumpa i kroppen.
All ilska, vansinne, besvikelse, skam, sorg, förtvivlan och tårar. Allt på en och samma gång. Det var för sent att att vända eller gå över gatan för han hade redan sett mig. Jag hann tänka att snälla stanna inte och börja prata med mig, men han vände sammanbitet huvudet åt andra hållet och gick förbi.
Att det ska kännas så jobbigt fortfarande. Sista tidens terroriserade från honom har väl inte gjort saken bättre. Jag bytte mobilnummer för ett par dagar sen efter att ha blivit "sms-bombad". Jag är stolt att jag inte öppnade och läste dom utan bara raderade direkt.
Ja när jag sen kom fram till affären och deras lilla kafé med en känslostorm inom mig var en eventuell överläggning med mig själv om varm choklad och en semla som bortblåst.