Aj aj aaaaaj!

Idag har jag haft något så vansinnigt ont i benen. Ingen vanlig träningsvärk som på sätt och viss är skön utan den här känns som om musklerna är söndertrasade. Bokstavligen. När jag gick till bussen innan idag, 100 meter kanske, ville jag bara skrika rakt ut av smärta. Jag skulle skatta den till 9 på en 10 gradig skala. Eller som jämförelse, jag hade nästan lika ont som när jag bröt fotleden för ett par år sedan. Det går som från 0 till 100 på bara ett par minuter. På vårdcentralen sa de att jag skulle ta voltaren tillsammans med panodil i 10 dagar. Hjärnan säger att jag ska ta heroin istället. Beroendesjukdommen vaknar mer till liv. Total smärtlindring NU, inte sen. Men nej, jag tänker jag inte ta heroin. Det vore väl f-n om jag inte lärt mig nu att ta det lugnare med träningen i framtiden.
Jag träffade min sponsor idag och tillsammans gick vi igenom steg två. Det gick bra, och kändes bra. Nu kan jag börja med steg 3, vilket ska bli spännande. Jag vill ju utvecklas åt rätt håll och det här hjälper verkligen till med det.
Fick rådet av en god vän som ringde att ta ett varmt bad, för benen, så det ska jag göra nu. Tack.