A decent life

Jag lyssnade på den låten precis, a decent life med Mando Diao. Jag minns så väl när jag lyssna på den förr, jag minns och kan nästan känna den smärtan i min själ som jag upplevde då. Tårar som bara rann och ett hål så stort i hjärtat. Jag var så förbannat trött på mitt liv och ville inget hellre än att avsluta det, men var för feg. Jag var så trött på det ständiga jagande efter mer och mer droger, inget var tillräckligt. Det är så sant det som sägs inom anonyma narkomaner, att en är för mycket och tusen aldrig nog.
Det blev så smärtsamt verkligt igen, kontrasten mellan livet då och nu. Gud så skönt att jag inte är kvar i där.
Lyckotårar.